Stigen börjar vid p-platsen intill gamla banvallen i Hågaby. Här finns en informationstavla och en hållare för foldrar som för dagen är tom. Och här möter vi Bo Söderström försedd med håv och kikare. Det var han som 2006 kom med förslaget om en fjärilsstig och efter några års malande i den kommunala kvarnen kunde den invigas i slutet av maj. Han bor själv ett stenkast ifrån p-platsen och kan se att åtminstone foldrarna om fjärilsstigen går åt snabbt.
– Säsongsupptakten var lite seg för fjärilarna men nu har de kommit i gång, säger Bo Söderström, som själv skrivit fälthandböcker om fjärilar och humlor.
Denna julidag med sol, inte alltför varmt och relativt vindstilla är idealisk för fjärilskådning. Vi följer banvallen mot Örsundsbrohållet.
Den första fjäril vi ser är en luktgräsfjäril som tillsammans med rapsfjärilen är Sveriges vanligaste fjäril. Att så många känner till just citron- och nässelfjäril beror på att de övervintrar som fullbildade fjärilar och därför syns tidigast på våren. Fjärilar är annars inte särskilt långlivade, några veckor på sin höjd. De flesta övervintrar i larvstadiet.
Redan utefter banvallen ser vi ett tiotal olika sorters fjärilar. Med en snabb knyck med håven fångar Bo Söderström in fjärilar som är lite för snabba för att kunna artbestämmas.
– Fjärilar flyger alltid uppåt. Håller man håvöppningen nedåt är det ingen risk att tappa dem, säger han, säger han.
En skogsgräsfjäril visar villigt upp sig för fotografens kamera. Den har egenheten att den bara visar sig udda årtal. Orsaken är lite oklar men det har förmodligen att göra med att den försöker undvika den parasitstekel som lever av dess larver.
– Annars är aspfjärilen, en av Sveriges största fjärilar, speciell för Nåsten, säger Bo Söderström.
Efter 1,7 kilometer viker fjärilsstigen in till vänster på en grusad ridstig som slingrar sig utefter gränsen mellan skogen och ett fält. Efter 500 meter kommer vi till den gräsbevuxna skogsbilväg som utgör den sista delen av fjärilsstigen. Och även den mest spännande.
Det känns direkt att klimatet är lite annorlunda. Lite varmare och mindre blåsigt och mycket gott om fjärilar. Området är klassat som ett av de artrikaste i landet.
– Mikroklimatet här är perfekt för fjärilar. Stigen går i rakt nord–sydlig riktning och det är öppet på bägge sidor av vägen. Blandskog med luckor och gott om växter som fjärilar gillar, till exempel käringtand, säger Bo Söderström.
Här slår kommunen vägkanterna vartannat år för att skapa en optimal miljö för fjärilarna. Halvvägs in på skogsbilvägen går en spång ut i gräset. Har man tur kan man här se den i Uppland sällsynta vitfläckiga guldvingen och violettkantade guldvingen som till hör släktet juvelvingar. Till det släktet hör även Bo Söderströms personliga favorit eldsnabbvingen som också finns representerad längs stigen, men det är större chans att få syn på den i augusti.
– Den är relativt ovanlig och var en av de arter jag fick jaga längst innan jag kunde pricka av den. Och så är den så fantastiskt vacker, säger han.