I ett hörn av trädgården står två bikupor. Det går till synes lugnt till när bina flyger in och ut ur sina bon, men inne i kuporna pågår ständig aktivitet. En skylt vid vägen informerar om att här, hos Helena van Loosdrecht i Knivsta, går det att köpa nyslungad honung.
Biodling har varit Helenas fritidssyssla i fem år. Totalt har hon fyra kupor på tomten som håller henne sysselsatt året om.
– Det är enormt mycket jobb, säger Helena med ett skratt.
Lite oklippt och vildvuxet är det i trädgården bakom huset men detta är helt enligt plan, förklarar Helena. Bina trivs bäst om de har högt gräs och ogräs omkring sig.
Miljö i både stort och smått är något Helena behövt lära sig mer om som biodlare. Totalt gick hon tre kurser hos Studiefrämjandet innan hon skaffade sina första egna kupor. Nu håller hon ständigt koll så att bina inte drabbas av det dödliga varroakvalstret. Samtidigt försöker hon inspirera sina honungskunder att göra medvetna val.
– Något jag lärt mig är hur skört vårt ekosystem är. Gifter i odlingar och trädgårdar dödar bina. Att handla och odla ekologiskt är därför att värna om en gynnsam miljö.
Helena märker hur hennes närmiljö gynnas av de egna bina. Även grannarna upplever bättre skördar från sina bärbuskar och fruktträd.
Det bästa med biodlingen är att det är så fascinerande, tycker Helena. Och det är inte svårt att se entusiasmen hos hemmabiodlaren när hon berättar om binas kommunikationsförmåga, om hur honungens smak förändras beroende på vilka växter som blommar, och om binas speciella samspel med varandra.
– Alla arbetsbin är honor och systrar. De lever bara i två veckor på sommaren, för deras vingar slits ut av att hämta nektar.
Drottningen klarar sig däremot länge. Redan innan födseln är det bestämt att hon ska bli just en drottning. Hon föds upp med särskild mat som gör henne fertil, till skillnad från de övriga honbina. En gång om året flyger drottningen ut ur kupan. Högt uppe lockar hon till sig hanbin – drönare – från både den egna och andra kupor. Där parar sig drönarna med henne, en efter en, och dör under själva akten.
På hösten släpas de sista drönarna ut ur kupan och lämnas att dö i kylan. Honbina har ingen användning för dem under vintern.
– Binas värld är ett matriarkat, skrattar Helena.