Tobias blev fosterhemplacerad hos sin moster som 10-åring. Men hon slängde efter ett tag ut honom på gatan. Han packade en kasse och drog.
Kriminellt liv
Tobias liv startade på ett udda vis. I samband med att hans mamma satt i fängelse blev hon gravid och han föddes sedan under en av hennes permissioner. Eftersom hon var nybliven mamma förkortades straffet och snart var de en familj hemma i Uppsala.
Vi sitter på en pizzeria i Löten, bara ett stenkast från miljöerna där den här historiens början tar fart. Tobias berättar hur han som tioåring hade stora drömmar om att bli fotbollsproffs. Han fick hjälp av klubbens lagledare med träningskläder, betalning av medlemsavgifter och skjuts till matcher. Ingen av Tobias lagkamrater visste hur han hade det hemma.
– Hemma var det bråk hela tiden, det var jobbigt att se sina föräldrar slåss. Det var alltid mycket folk som kom och gick hemma. De söp och knarkade. Jag minns doften av hasch och att mina föräldrar hade en liten våg i köket som de vägde knark på för att sälja. Jag visste precis vad de höll på med.
Socialtjänsten betalade hyran och för att få bostadsbidrag var Tobias pappa folkbokförd på en annan adress. Kaoset bakom hyreslägenhetens bruna dörr i Gränby hämmade honom mycket.
– I den åldern har man kompisar hemma men det var så sjukt att jag inte kunde ha det. Jag och mina kompisar bodde nära varandra och jag tror de flesta visste att det var något konstigt hemma. Det var bara några fåtal gånger som jag kunde släppa in en kompis.
I årskurs fyra började Tobias i musikklass på Domarringens skola, en önskan hans mamma hade och ett beslut han inte ångrat. Han berättar att många barn kom från fina områden med stabila och bra uppväxter. Själv höll han upp en fasad – men den rämnade snart.
– På ett föräldramöte kom min mamma och moster, och båda var fulla. Jag försökte hålla skenet uppe men i själva verket var det pinsamt, jättejobbigt och fruktansvärt ledsamt, säger Tobias.
En orosanmälan skrevs till socialtjänsten och i samband med att grannarna larmade polisen efter ett misstänkt bråk dröjde det inte länge innan polisen stormade in i lägenheten och beslagtog narkotika. Föräldrarna lyckades behålla sitt boende – men inte sonen.
Bara fyra år efter pappans död avled även Tobias mamma. Båda två blev till sist själva offer för narkotika- och alkoholmissbruket.
Tobias blev placerad hos en familj i en stadsdel på andra sidan stan.
– Det var en stor kontrast att komma till ett nytt ställe, till en familj som hade bra jobb, ny villa och ny bil. Allt var så annorlunda på ett bra sätt, säger han.
Tobias lyckades ta sig runt alla fallgropar längs vägen, och på gymnasiet fick han högsta betyg i många ämnen.
– Det var skönt att komma till skolan i gymnasiet. Jag fortsatte spela fotboll och började spela musik i ett rockband. Det var en form av terapi som jag fick kraft av och det hjälpte mig väldigt mycket.
"Jag minns doften av hasch och att mina föräldrar hade en liten våg i köket som de vägde knark på för att sälja", berättar Tobias.
Redan dagen efter studenten flyttade Tobias från sin fosterfamilj. Han ville bo själv och leva ett friare liv. Han och föräldrarna fick bättre kontakt. Men året därpå dog hans pappa.
– Även om jag var förberedd på det så var det väldigt jobbigt. Han hade druckit alldeles för mycket och drog på sig sjukdomar. Till slut sa kroppen ifrån och han fick en hjärtattack.
Tobias flyttade hem till sin mamma under en tid för att stötta henne i sorgen.
– De hade varit ihop i 25 år och mamma var bara 50 när pappa dog. Hon var väldigt ledsen och drack mycket. Även hennes kropp blev allt sämre.
Bara fyra år efter pappans död avled även Tobias mamma.
– Jag var 24 år när min mamma dog och det var först då som jag började tänka på mig själv. Innan dess hade jag hela tiden tagit hand om mina föräldrar.
Är du besviken på dina föräldrar i dag?
– Absolut, jag kommer att vara besviken på mina föräldrar hela livet. Samtidigt är jag otroligt tacksam att de har gett så mycket kärlek. Men man gör inte som de gjorde, oavsett om man har en sjukdom eller inte. Mina föräldrar har min förlåtelse, men besvikelsen ligger kvar.
I dag bor Tobias med fru och två barn i ett hus i Uppsala. Han jobbar som enhetschef och spelar fortfarande fotboll och musik. Innan vi skiljs åt efter en lång pratstund tänker han tillbaka på ett speciellt ögonblick: återföreningen.
– I mina föräldrars sista tid i livet lärde jag känna dem på nytt. Det var jätteviktigt för mig. I stället för att se deras negativa sidor såg jag deras positiva. Därför fick jag en mamma och pappa. Och de fick en son.
Tobias heter egentligen något annat.