Anna-Karin Johansson Hyvärinen och Aline Braun jobbar på enheten för transkulturell psykiatri. De är oroliga för hur det ska gå för deras patienter när enheten nu läggs ned.
– Jag kommer från Pakistan, där vet man inte ens vad psykisk ohälsa är. Jag visste inte att mina panikattacker var posttraumatisk stress från min uppväxt med krig och våld, men på ETP bearbetade vi det som jag varit med om. I dag mår jag väldigt bra. Det är jättesynd att de ska lägga ned.
Det säger Latif, en tidigare patient vid enheten för transkulturell psykiatri, ETP, vid Akademiska sjukhuset. Efter flera turer i vården kom han i kontakt med enheten för drygt två år sedan, som är specialiserad på vård för nyanlända, asylsökande och papperslösa som lider av trauman från krig och förtryck.
Men som UNT skrev om nyligen vill sjukhuset lägga ned enheten, och att personalen och patienterna i stället ska ingå i den ordinarie verksamheten på den affektiva sektionen på sjukhuset. I förra veckan kom det formella beslutet: vid årsskiftet läggs ETP ned.
I dag arbetar bara två personer vid enheten, psykologen Aline Braun och psykiatrisjuksköterskan Anna-Karin Johansson Hyvärinen. De har båda lång erfarenhet av att jobba med patientgruppen, och deras arbetsmetoder skiljer sig åt från de som används på den affektiva sektionen i stort. Exempelvis görs bedömningar av patienter i samtalsform snarare än genom så kallade självskattningar.
Arbetsgivarens argument för att avveckla enheten är att all personal på den affektiva sektionen ska kunna jobba med patientgruppen, men också att vården ska vara jämlik och se likadan ut för alla.
– Det är inte heller ekonomiskt försvarbart att fortsätta driva en liten enhet som blir mycket skör och sårbar. Vad gäller kompetensen kring transkulturella aspekter av specialistpsykiatrisk vård ser vi att det finns behov av kompetenshöjning varför en utbildningssatsning redan påbörjats, skriver Anna-Karin Zeidlitz, avdelningschef inom sektionen för Affektiva sjukdomar, i ett mejl.
Men de anställda på ETP menar att patienterna kommer att få en sämre vård när det inte längre finns någon som jobbar specifikt mot patientgruppen. Både Aline Braun och Anna-Karin Johansson Hyvärinen ser sig nu om efter andra jobb.
– Jag är både ledsen och väldigt besviken över det här beslutet. Om regionen har bestämt att jag inte tillför något känns det svårt att vara kvar. Men vi är duktiga på det vi gör och vår kompetens är efterfrågad på annat håll, säger Aline Braun.