Flyktingbarns anhöriga söks sällan
I april hängde sig en 15-årig irakisk pojke, som kommit ensam till Sverige, på Akademiska sjukhuset i Uppsala. När han dog visste ingen att han hade en bror i landet. Få kommuner söker efter ensamkommande flyktingbarns släktingar.
Hon är inte ensam om sin åsikt. Enligt en enkätundersökning som Sveriges Radio Ekot har gjort saknar en tredjedel av drygt 90 kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn en plan för anhörigkontakter. Pojken från Irak som tog livet av sig på Akademiska sjukhuset var placerad på ett boende i Filipstads kommun. Enligt Ekot hävdade han själv att han saknade anhöriga, men kort efter hans död dök en bror upp som bodde i Sverige. Filipstads kommun gjorde aldrig några efterforskningar efter anhöriga, utan trodde på pojkens berättelse.
Bland länets kommuner som UNT talat med ges en liknande bild. Alla utgår ifrån uppgifterna från Migrationsverket och barnens egna berättelser.
- Vi går på ungdomarnas historia. Vill barnen ha hjälp kan deras gode man hjälpa till. Jag vet flera som fått kontakt med anhöriga via Röda Korset, säger Yvonne Lassander, socialsekreterare på Uppsala kommun.
Flera andra kommuner erbjuder även hjälp om barnen ber om det, oftast genom Röda Korset. Några rutinmässiga efterforskningar görs däremot inte om barnen hävdar att de saknar anhöriga och det finns en ovilja att ifrågasätta deras uppgifter.
- Vår uppgift är att ta hand om ungdomarna. Men om en person säger att hans pappa är död kan vi inte ifrågasätta det. Då skulle vi kunna rasera förtroendet. Jag tycker att det borde ligga på Migrationsverket, säger Ulla Rodestam Örsell som är enhetschef för boendet för ensamkommande barn i Tierps kommun.
Kerstin Dahlström, enhetschef på familjeomsorgen i Heby kommun, håller med:
- Kan vi göra något så gör vi naturligtvis det. Men kommunerna har inte resurserna, kontakterna eller kunskap om hur man gör. Det kan gott ligga på Migrationsverket.
Men Terje Torvik på Migrationsverket tycker att kommunerna måste ta mer ansvar.
- Det händer att barn inte vill uppge att de har några anhöriga. Men jag tror inte det är omöjligt att ifrågasätta uppgifter utan att svika ett förtroende. Det behöver inte heller vara så krångligt att göra en efterforskning. Ibland kan det räcka med ett telefonsamtal.
Terje Torvik tycker även att samarbetet mellan Migrationsverket och placeringskommunerna måste förbättras. I dag har handläggarna sällan kontakt efter barnen flyttats till ett kommunalt boende.
- En del saker ansvarar vi gemensamt för - som kontakten med de anhöriga. Det finns mycket att vinna på det. Då vet vi att barnet inte ligger vaket om nätterna och undrar vad som hänt familjen. Och vi kan ge föräldrarna korrekt information om vad som händer med barnet.
Så jobbar vi med nyheter