Flykting mördades
Där inträffade grova övergrepp. Minst en av de intagna mördades. I brist på bevis och vittnen lades polisutredningen ner. Herrgården i Lissma från 1700-talet fungerade som förläggningskontor. Där fanns också kök, matsal, personalbostäder och en samlingslokal. Intill herrgårdens ena gavel stod fyra trärena baracker på rad där de intagna bodde. I en av dem visades ibland film.
Mord under filmvisning
Herrgården revs år 1972. Barackerna försvann redan i slutet av 1946. Bara en del av allén och ädelträden i parken samt en jordkällare finns ännu kvar.
Pensionerade skogvaktaren Lennart Granstedt och andra i ortens hembygdsförening motsatte sig rivningen av herrgården:
- Men man rev ändå. Skicket på huset var mycket dåligt. Efteråt planade man av marken. I dag är där hästhagar.
Ungdomarna i Lissma besökte ibland förläggningen för att spela schack eller se på film när det visades för de intagna.
Lennart Granstedt berättar om mordet som inträffade under en filmvisning sommaren 1943, då han var 16 år:
- Den gången visades filmen utomhus på gaveln till en av barackerna. Jag minns att det var en hel del musik i den. När filmen var slut hittades en av de intagna död i närheten. Jag såg hur han bars bort på en övertäckt bår.
Rörstump och kniv
- Landsfiskal Wadenius i Tumba ledde utredningen. Det fanns inga vittnen och ingen åtalades. En stump av ett vattenledningsrör och en kniv hade använts som tillhyggen.
Lennart Granstedt uppger att det kan ha förekommit flera mord i Lissma.
- Det talades i alla fall om det. En ryss skulle ha hittats död med en repsnara om halsen bland strandstenarna vid Lissmasjön. Men det kan jag inte gå i god för. Jag såg det inte själv.
Under den första tiden blåstes revelj och de intagna fick motion genom att en gång om dagen marschera på vägarna i trakten. De var då klädda i ryska uniformer.
- Ofta sjöng de, i bland flerstämmigt. Men efter bara några veckor upphörde plötsligt det där marscherandet av någon orsak som jag inte känner till.
De intagna tog gärna arbeten hos bönder i trakten. De ville alltid ha betalt i silvermynt.
Flaggan hissades
Åtminstone en gång besökte Hilding Hagberg, då chefredaktör för Norrskensflamman, senare ordförande i Sveriges kommunistiska parti, lägret.
- Sovjetiska flaggan hissades vid olika festligheter på en ganska kort flaggstång i trädgården, till exempel då ryska revolutionen firades.
Ytterligare en sovjetisk flagga hängdes då ut över balkongräcket på andra våningen i herrgården.
- Det var ju ett öppet läger som vi ortsbor kunde besöka. Men vi hade uppfattningen att det var sovjetiskt område, berättar Lennart Granstedt.
Så jobbar vi med nyheter