Den varningen ger Thomas Jaenson, professor i medicinsk entomologi vid Uppsala universitet, i en artikel i Läkartidningen.
– En infektion orsakad av älgens nässtyngflugas larver är smärtsam, obehaglig och besvärlig att bli kvitt. Det är viktigt att man inom vården känner till denna orsak till ögonbesvär och hur den bör behandlas, säger han.
Att så inte är fallet visar ett exempel med en kvinna i Dalarna som under bärplockning fick massor av små, hullingförsedda nässtynglarver insprutade i ena ögat. Hon tog själv reda på vad som drabbat henne genom att ringa Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala och sedan hjälpte hennes man henne att med en örontops plocka ut ett 30-tal pyttesmå, hullingförsedda larver.
På akuten i Falun hittade man däremot ingenting, trots att ytterligare larver fanns kvar i ögat.
– Så vitt jag vet är allt okej efter detta äventyr, men det var otäckt. Särskilt som kunskapen om detta fenomen var obefintlig i min kontakt med vården, kommenterar kvinnan själv händelsen.
Att älgens nässtyngfluga, Cephenemyia ulrichii, attackerar människoögon är förmodligen sällsynt, även om Thomas Jaenson känner till flera liknande fall. Flughonornas normala mål är inte människoögon, utan älgens näsborrar.
– När de ibland sprutar in larver i människoögon är det så att säga av misstag. Både människans ögon och älgens näsborrar är framåtriktade, så förmodligen misstolkar de ögonen för älgnäsborrar, säger Thomas Jaenson.
Varför larverna normalt ska in i älgnäsborrar är inte heller någon trevlig historia. Larverna behöver näsborrarna som ett mellansteg för att ta sig vidare ner i älgens svalg och utvecklas under vintern och våren vidare till färdiga tre till fyra centimeter långa larver. Dem nyser älgen sedan ut, varefter de förpuppas i marken och efter en till två månader i puppstadiet är färdiga flugor som är på vingarna i juli till september.
– Det är inte ovanligt att älgen kan vara infekterad av flera hundra nässtynglarver. Hos unga älgar leder infektionen inte sällan till döden, säger Thomas Jaenson.
I Sverige upptäcktes Cephenemyia ulrichii-flugor första gången i Norrland för drygt 30 år sedan, men numera vet man att de också finns i bland annat Uppland, Södermanland och Småland.