Flickor har strängare kroppsideal än pojkar
Tonårspojkar som håller igen på maten gör det för att de faktiskt är överviktiga. Unga flickor däremot bantar trots att de inte behöver. Den säger Birgitta Edlund, lektor i vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Hon har i återkommande enkätundersökningar under 1990-talet studerat barns och tonåringars inställning till mat, kropp och viktminskning. Hennes doktorsavhandling, som lades fram i slutet av 90-talet, visade att bantning och smalhetsideal krupit långt ned i åldrarna. Redan i sjuårsåldern hade drygt en femtedel av flickorna någon gång försökt gå ned i vikt. Tioåringarna hade ungefär samma kroppsuppfattning som tonåringarna hade i början av 70-talet och av de 16-åriga flickorna hade två tredjedelar gjort bantningsförsök. Därför är Birgitta Edlund inte förvånad över den bild av unga flickors ätande som UNT:s Kaktusredaktion gav i onsdagens reportage.
Har minskat något
- De studier vi gjorde i slutet på 90-talet visade att närmare hälften av högstadieflickorna tyckte att de var för tjocka. Även om jag tror att smalhetsidealet minskat något tror jag att situationen till stor del lever kvar, säger hon och tillägger att skillnaderna mellan pojkars och flickors uppfattning om sin egen kropp är stora.
— Pojkar har en mer realistisk kroppsuppfattning och de få som medvetet försöker gå ned i vikt är också överviktiga. En del flickor däremot strävar efter en vikt som ligger på gränsen till undervikt och bantar därför trots att de inte behöver, säger hon.
Birgitta Edlunds förklaring till skillnaderna är flera. Det kroppsideal som kablas ut via medierna ligger är betydligt smalare när det gäller kvinnor, förklarar hon och fortsätter:
Större tolerans mot den manliga kroppen
— Men jag tror också att det finns en större tolerans gentemot den manliga kroppens utseende och vikt. Män tillåts ha både en större kropp och tillåts också vara mer omedvetna om vad de äter, säger hon.
Samtidigt tror Birgitta Edlund att många tonårsflickor är medvetna om att de skönhetsideal de strävar efter inte är rimligt.
— Bland de flickor som upplevde att de var tjocka var de många som också visste att andra inte tyckte det, säger hon och tillägger att flickor därför kan behöva extra hjälp att få det självförtroende de behöver för att stå emot de ideal som förmedlas via media och reklam och som de tror att de måste leva upp till.
Men enligt Birgitta Edlund är det inte bara det smala skönhetsidealet som ligger bakom unga flickors problematiska inställning till mat. De senaste årens hälsopropaganda bland vuxna är också en del av förklaringen.
Vuxna kan ge ungdomar fel signaler
— Många normalviktiga föräldrar strävar efter att äta magert och sunt för hälsans skull. Men för barn och ungdomar är det svårt att veta om vuxna bantar av hälsoskäl eller för att de vill anpassa sig till ett smalhetsideal. Ett alltför öppet och återkommande bantande bland vuxna kan ge ungdomarna helt fel signaler, säger hon.
— Naturligtvis måste vi lära barnen ett sunt mattänkande, både hemma och i skolan. Men normalviktiga växande barn och tonåringar behöver äta ordentligt ska inte behöva bli fixerade vid vad och hur mycket de äter. Och de som behöver banta ska göra det i samarbete med sjukvård och läkare, säger hon och fortsätter:
— Bantningsbeteenden hos barn och ungdomar är allvarligt. I första hans kan det leda till trötthet, koncentrationssvårigheter och depressioner men det ökar dessutom risken för att utveckla en allvarlig ätstörning.
Så jobbar vi med nyheter