Klockan är tjugo över sju, det är mörkt och snön yr när Vera Gustafsson stiger av bussen från Nåntuna vid Resecentrum. Hon är på väg till jobbet i Stockholm, men möts av besked om förseningar och inställda tåg till följd av vädret.
– Jag känner mig ändå ganska lugn, jag har inga möten i dag. Det är klart att man kan bli förbannad, men det gäller att hitta en strategi för att gilla läget. Jag tycker mest synd om de som har arbetstider att hålla, själv kan jag ju jobba på tåget, säger hon och spanar på trafiktavlorna för att få en uppfattning om läget.
Efter tio år som utredare inom landstinget ville hon ha nya utmaningar. Men i Uppsala fanns inte den typ av tjänst som var det naturliga steget vidare i karriären. Därför blev det Socialstyrelsen i Stockholm dit hon tar sig med två byten: buss, tåg och buss igen.
– En förutsättning är att jag kan påverka mina arbetstider och jobba hemifrån ibland. Min sambo pendlar också till Stockholm, men även han kan styra sin arbetstid mycket själv.
Vardagen går ihop tack vare arbetsgivarnas flexibilitet och med hjälp av Veras föräldrar som hämtar barnen, sju och nio år gamla, två dagar i veckan. De dagar hon själv lämnar i skolan är hon på jobbet kvart i tio och kommer hem sju på kvällen.
– Ibland funderar jag över om jag gör rätt prioritering som ägnar tre timmar per dag åt pendling. Det är ju en intensiv period när man både har barn och ska göra karriär. Men jag hade börjat bli gnällig på mitt gamla jobb och om jag väntat tio år hade jag inte varit attraktiv för att byta jobb längre.
Så plötsligt verkar ett tåg ändå gå, folk rör sig snabbt mot det angivna spåret, men när Vera Gustafsson kommer fram är det redan fullt.
– Jag kommer inte på det här, jag får ta nästa, konstaterar hon.
Men nästa tåg visar sig vara långt borta. Gång på gång hörs utrop om nya preliminära avgångstider och inställda tåg. Vera Gustafsson irrar från ett spår till ett annat samtidigt som hon försöker hålla koll på tavlorna. Nu börjar det dessutom bli riktigt kallt.
– Det här är det värsta, att inte få besked och att känna sig tvungen att vara ute på perrongen för att inte missa om ett tåg plötsligt går. Det är verkligen slöseri med tid.
Till slut kommer ett nedsläckt tomt tåg med Stockholmsskyltar in på spåret mittemot. Ingen information finns, men Vera chansar och springer för att kliva på. Tåget blir stående ytterligare 45 minuter i Uppsala på grund av ett lokbyte och Vera Gustafsson är inte framme på jobbet förrän klockan 11. Problem med växlarna gjorde att resan gick långsamt.