Att den skulle kunna bli kvar i London – vilket nog vore det bästa – när britterna lämnar EU verkar mycket osannolikt.
I förstone verkar det inte heller särskilt troligt att valet av ny plats för denna viktiga EU-myndighet kommer att bli Sverige och än mindre en, med europeiska mått mätt, småstad som Uppsala.
Men varför inte? Att en apotekare och tjänsteman vid det svenska läkemedelsverket, Thomas Lönngren, för 16 år sedan skulle slå ut alla andra kandidater och bli högste chefen för EMA under tio år var det ingen som tippade, inte ens han själv.
I stort sett är Sverige en plutt i Europa, men inte när det gäller läkemedelskontrollen. Näst efter Storbritannien, som nu lämnar, är det till exempel den svenska läkemedelsmyndigheten som av EMA tilldelats flest utredningsuppdrag kring godkännanden av nya läkemedel i Europa.
Uppsala universitets farmaceutiska fakultet och mycket framgångsrika kliniska forskningscentrum, UCR, Karolinska Institutet och den europeiska smittskyddsmyndigheten i Solna är bara några av tänkbara andra plusfaktorer för att förlägga den europeiska läkemedelsmyndigheten till Uppsala-Stockholmsregionen.
Att Sverige är ett litet land kan rentav vara ett plus i den förväntade dragkampen om placeringen av EMA. Det är nog lättare för till exempel Frankrike, Italien eller Tyskland att acceptera att EMA hamnar i lilla Sverige än hos någon annan europeisk storspelare än det egna landet.