Skåp med alla olika sprutor, kanyler, brännare och destillerat vatten.
I en avskild lokal ute i Boländerna ligger sprutbytet. När man kommer in i lokalen kan man bakom ett glasskåp se vad för verktyg som kan delas ut. Det finns destillerat vatten, en desinficerad brännare och sprutor i olika storlekar. Större sprutor användas för att injicera amfetamin och de mindre heroin. Även kanylerna ligger uppradade i storleksordning.
– Många kommer hit och tror att de bara ska byta sprutor. Men när de träffar oss kan vi skapa ett större förtroende för vården, säger Pelle Löreleius, verksamhetschef och sjuksköterska.
Han förklarar att många som kommer till dem tidigare haft dåliga erfarenheter av vården och myndigheter.
Sprutbytet öppnade 2016 och antalet personer som skrivit in sig har ökat varje år sedan dess. Under 2020 har 80 nya personer sökt sig dit. I dag har de cirka 500 personer inskrivna.
– Jag tror att det ökade förtroendet gör att fler söker sig hit och det är fler som vet att vi finns, säger distriktsköterskan Jeilan El Khosht, som också är på plats.
Jeilan El Khosht är distriktssköterska och Pelle Löreleius är verksamhetschefpå sprutbytet i Uppsala.
Alla 500 kommer dock inte dit frekvent. Vissa hamnar på behandlingshem en tid och andra på anstalt. Sedan finns det alltid de som har uppehåll i sina missbruk och personer som faller tillbaka igen.
Har injektionsmissbruket ökat under pandemin?
– Det finns en misstanke om att det är fler som mått dåligt. Men personer börjar inte med injektionsmissbruk. Man börjar med tabletter. Det är när det blir för dyrt som man börjar injicera droger, säger Pelle Löreleius.
Den främsta anledningen till att sprutbytet finns är för att minska spridningen av sjukdomar som hiv och hepatit C. Det är sjukdomar som kan spridas när personer delar och återanvänder gamla sprutor. Att injicera sig med smutsiga sprutor kan även leda till andra infektionssjukdomar.
I lokalen finns sjuksköterskor på plats och vissa dagar finns det även möjlighet att träffa läkare, kuratorer, psykiater eller barnmorskor. Man kan också vaccinera sig mot hepatit A och B, och hämta ut läkemedel.
På plats finns även en klottervägg och ett fikarum där man kan få sitta och dricka kaffe och läsa pocketböcker.
– En stor del av vårt jobb är att hjälpa personer att bli fria från missbruk. Jag tror att vår hjälp betyder mycket för dem. Här blir de sedda som människor, säger Jeilan El Khosht.
Pelle Löreleius tror att det finns många fördomar om att missbruket ökar om man gör rena sprutor mer lättillgängliga. Men han menar att det inte finns något stöd i forskningen för det.
– Om man inte har rena sprutor slipar folk kanyler på tändsticksaskar, och använder sina sprutor flera gånger i stället.
Det finns fortfarande ett stort mörkertal av missbrukare som inte söker sig till vården eller sprutbytet. Pelle Löreleius menar att många föräldrar drar sig från att komma dit då de är rädda att förlora vårdnaden över sina barn.
– Om vi får reda på att patienterna har barn måste vi göra en orosanmälan till socialtjänsten, förklarar han.
Det finns föräldrar som har sökt sig till dem, dock har de ofta redan kontakt med socialtjänsten och har fått sina barn omplacerade.
En annan utveckling personalen ser är att fler unga hamnar i injektionsmissbruk.
Av de personer som söker sig till Uppsalas sprutbyte använder sig cirka 70 procent av amfetamin och 22 procent av heroin. Resterande använder andra opiater eller nätdroger.
– En person som precis fyllt 18 kom nyligen hit. Det är skrämmande att missbruket kryper ner i åldrarna, säger Pelle Löreleius.
Han hoppas att de i framtiden kan utvidga verksamheten i regionen genom att använda ett mobilt sprutbyte. I dag är det svårt för missbrukare utanför Uppsala kommun att ta sig till dem. De vill därför ha en buss så att de enklare kan täcka hela regionen.