Emma Spak, hälso- och sjukvårdschef på SKR, säger att det i dag jobbar mer vårdpersonal i regionerna än tidigare.
Tittar man i prognoserna över vårdbehov i förhållande till förväntad befolkningsutveckling ser det dystert ut. Mer än hälften av alla som går ut skolan skulle i framtiden behöva utbilda sig till ett vårdjobb för att kalkylen ska gå ihop. Men detta är bara halva sanningen. Motsvarande prognoser från slutet av 1990-talet har inte realiserats.
Förbättrad folkhälsa och medicinsk utveckling har förkortat vårdtiderna. Jämfört med 1998 har den sammanlagda vårdtiden minskat med 35 procent, vilket motsvarar nästan 10 000 vårdplatser. Om den utvecklingen fortsätter kommer behovet av vårdplatser på sjukhusen, och därmed också behovet av personal, i stället att minska i framtiden.
Men, om prognoserna var ett kraftigt ökat behov av vårdplatser i sjukvården, då är frågan hur vi har hamnat i dagens vårdplatskris? Hur kommer det sig att vi inte ens klarar att bemanna det mindre antal som blev det verkliga utfallet?
Emma Spak, hälso- och sjukvårdschef på Sveriges kommuner och regioner, SKR, säger att frågan är komplex.
– Man har i dag andra förväntningar på vården. Digitaliseringen gör att man beter sig annorlunda samtidigt som vi lever längre och kan bota eller behandla fler sjukdomar. Personaltätheten har också ökat. Det är omöjligt att säga när man borde ha vetat att det inte utvecklats som man hade trott. Kompetensutmaningen gäller ju inte bara i sjukvården. Nästan alla branscher har svårt att rekrytera.
Tittar man på konkreta siffror är det svårt att se var vårdplatskrisen kommer ifrån. 1995 fanns det 1 064 sjuksköterskor per 100 000 invånare i Sverige. 2019 var den siffran 1 256. I Uppsala län har den legat högre och ökat från 1 199 till 1 374 under samma period.
Även när man tittar på hur många av dessa som jobbar inom hälso- och sjukvården är det svårt att förstå krisen. Den siffran har ökat från 961 till 1 094 per 100 000 invånare. Även här ligger Uppsala län över snittet med en ökning från 1 116 till 1 213.
Emma Spak säger att det till viss del kan bero på att vården blivit mer komplex och avancerad, men pekar även på att regionerna också behöver funderar på hur man använder sin vårdpersonal, hur mycket administration måste de jobba med, till exempel.
– Man kan behöva titta på om det går att automatisera kvalitetsregister och förenkla dokumentationen. Måste man till exempel knappa in samma saker i flera olika system går det åt mycket arbetstid för vårdpersonalen, säger hon.
Samtidigt som regionerna har fått allt svårare att bemanna vårdplatserna finns också en konkurrerande arbetsmarknad att hantera. Sjuksköterskor jobbar i dag i helt andra sektorer med allt från läkemedelsprövningar till skönhetsoperationer.
– Verksamheter som är privat finansierade kan ha andra förutsättningar än offentliga. Och det är en utmaning att arbeta med arbetsmiljön. Det är tyngre och svårare att bemanna dygnet runt-verksamhet. Samtidigt är personer som utbildar sig inte bundna att stanna kvar. De blir attraktivare för alla arbetsgivare, säger Emma Spak.
Lösningen är att inte bara fokusera på antalet vårdplatser, säger hon.
– Vi måste titta på hela vårdkedjan, inte bara fokusera på antalet platser på sjukhusen. Det handlar om primärvården och äldreomsorgen, så att man inte hamnar på sjukhus om man inte behöver.