Fler oskyldigt dömda med sänkta beviskrav

På uppdrag av Justitiekanslern har Hans-Gunnar Axberger gått igenom samtliga fall av långa fängelsedomar som upphävt efter resning, det vill säga att målet återupptagits efter det att domen vunnit laga kraft.

Under åren 1950-93 fanns inte ett enda sådant fall. Men efter 1993 har inte mindre än elva personer släppts ut ur fängelset efter resning. Åtta av de elva fallen gäller sexbrottsdömda och samtliga målsägande (offer) har varit minderåriga.
Hans-Gunnar Axberger säger sig ha hittat mycket allvarlig missförhållanden i domarna. Han tror inte att det beror på rent slarv från domstolarnas sida, däremot att för hård arbetsbelastning kan vara en orsak.
- Andra förklaringar kan vara att medierna blivit mer vaksamma eller att domstolarna blivit mer benägna att erkänna att de gjort fel.

Varför gäller då en så stor andel av de felaktiga domarna just sexualmål?
- Det är möjligt att man i en önskan att hjälpa målsäganden för dessa brott i högre utsträckning än annars godtagit att man kan döma på uppgifter från honom eller henne utan annan bevisning. Det är riskabelt, även om syftet är gott.
Hans-Gunnar Axberger önskar tydligare vägledning från Högsta Domstolen, HD, om vilka beviskrav som ska gälla i sexualmål.
- Enligt HD ska det bara i undantagsfall gå att döma om ord står mot ord. En fällande dom får inte grundas enbart på målsägandens trovärdighet, de uppgifter som lämnas ska också vara klart tillförlitliga och måste gå att kontrollera.

Som exempel där detta inte följts nämner han "fallet Ulf" som uppmärksammades av SVT:s Uppdrag Granskning och ledde till att en man friades efter att ha dömts till flera år i fängelse för övergrepp mot sin dotter. Enligt dottern hade övergreppen skett dagtid men det visade sig att hon varit i skolan på dagarna under den aktuella perioden. Den delen av flickans berättelse hade dock polisen inte grävt närmare i.
- Sådant är vårt material med resningsärendena fullt av. I stället för att kontrollera målsägandens berättelse har man bestämt sig för att hon eller han varit trovärdig.

Han anser att domstolar ibland gör misstaget att man försöker bestämma vem av offret eller den misstänkte man ska tro mest på.
-Men det handlar om att bli säker på att målsägaren har rätt och blir man inte övertygad kan man inte fälla. Det blir svårare när det gäller sexualmål för man tycker att brottet är så vedervärdigt att man inte vill chansa. Men vi har principen att det är viktigare att ingen fälls oskyldig än att alla skyldiga fälls.