De skadade granarna täcks av mörka revor. Träden kommer aldrig att nå full ålder, menar lantbrukaren och skogsägaren Rickard Cederholm i Läby väster om Uppsala när han visar upp det värst drabbade området på sin 225 hektar stora mark. De första kronhjortarna såg han för första gången för fem-sex år sedan, och han hörde genast av sig till jägare för att få dem avskjutna. Utan framgång.
– De menade att ett kronhjortsskötselområde måste bildas för att få skjuta dem. Det tog två år, och under tiden hann kronhjortarna föröka sig, berättar han.
Sedan kom nästa motgång. När området var bildat fanns ingen majoritet för att skjuta av kronhjortarna helt bland de andra markägarna och jägarna. Och att ansöka om skyddsjakt från Länsstyrelsen vore helt meningslöst, menar Rickard Cederholm.
– Mina grannar fick blankt nej till det. Jag vet att jag kommer att få avverka skog om hjortarna tillåts härja vidare. Jag har slitit i 25 år för den här skogen, och nu när den börjar bli värd någonting kommer de och förstör, säger han.
Mest troligt är att de har smitit från något av de omkringliggande hägnen, men att påvisa varifrån är omöjligt. Nu är skadan dessutom redan skedd menar han, i och med att en stam på ett tjugotal djur kunnat etablera sig. De ekonomiska kostnaderna får han ta själv.
På Länsstyrelsen i Uppsala tror man inte att det finns något sätt att bli av med kronhjortarna helt. Detta trots att de vilda kronhjortarna i Uppland i övervägande majoritet har smitit från hägn.
– Initialt är det då hägnägarens ansvar, men det är väldigt svårt att bevisa varifrån de kommer. Och nu när ett kronhjortsskötselområde har bildats förbinder man sig att upprätthålla en stam. Vi kan inte ge tillstånd att skjuta av djuren helt, säger Henrik Ericsson, chef över veterinärenheten på Länsstyrelsen i Uppsala.
Svenska Jägareförbundet uppskattar antalet kronhjortar i Uppland till mellan 500 och 800 djur. De senaste fem åren har antalet ökat rejält, vilket syns i avskjutningsstatistiken. Även om de har funnits länge i det vilda har de i Upplandsområdet främst befunnit sig i hägn under 1900-talet.
– Den stora tillväxten i det vilda har skett de senaste 30 åren. Men jag tror inte att stammen växer utom kontroll, jag menar att vi har ganska god koll, säger Stefan Holm, jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet.
Vill jägarna ha stora stammar även utanför hägnen?
– Lokalt kan det vara så. Arrenderar man jaktmark vill man ha jaktbara stammar av såväl kronhjort som älg och så vidare.
Skogsstyrelsen ser inte det växande antalet kronhjortar som något större problem, även om skador kan uppkomma lokalt.
– Men problemen kan nog växa om kronhjortarna sprider sig ytterligare. Samtidigt får man se att de också tillför faunan och bidrar till mångfalden. Kronhjorten har sin plats i landskapet, men på en acceptabel nivå, säger Göran Hagerfors, distriktschef på Skogsstyrelsen i Uppsala län.
Länsstyrelsen håller med. Kronhjortar är ett accepterat inslag i naturen sedan flera år tillbaka enligt Henrik Ericsson, och markägarna kan tjäna en del pengar på att arrendera ut mark för jakt. Men Rickard Cederholm är ointresserad av jakten.
– Om man jämför med vargfrågan finns där en politisk majoritet för ett visst förhållningssätt, och det förs en debatt fram och tillbaka. Dessutom ersätter staten för de som drabbas av skador på boskap. Jag menar att kronhjorten är för granen vad vargen är för boskapen, men kring detta förs ingen diskussion, säger han.