Som enda västerländska land har USA tvingats se sin medellivslängd sjunka på senare år. Förklaringen är det som kallats den amerikanska opioidepidemin.
Det handlar om preparat som gjort miljontals amerikaner beroende och dödat en halv miljon i överdoser av opioider som antingen förskrivits på recept eller införskaffats illegalt.
Ett av preparaten är oxikodon, substansen i det smärtstillande läkemedlet Oxycontin. Historien bakom läkemedelsföretagets Purdue Pharmas marknadsföring av den starkt beroendeframkallande medicinen har på senare år lett till dokumentärer, böcker och nyhetsreportage.
I en notis berättade UNT nyligen om en ny studie från bland annat Uppsala universitet, som visar att allt fler dör av oxikodon även i Sverige, som med sina dödstal skiljer ut sig i Europa.
Frågan är då om Sverige med uppgången mellan 2006 och 2018 ska frukta en utveckling som den i USA. Det som nu sker är värt att hålla ögonen på och är allvarligt på sitt sätt, men är något annat än läget i USA, säger Ingemar Thiblin, professor i rättsmedicin vid Uppsala universitet och Rättsmedicinalverket, en av forskarna bakom studien.
– Studien visar att vi inte har den amerikanska situationen. Det som hände där var kopplat till en väldigt aggressiv marknadsföring från bolaget, där man lyckades bredda indikationerna för när man skulle ta medicinen, vilket i sin tur gjorde att många blev opiatberoende. När det här sedan ströps hade man redan fått en stor grupp beroende, som då gått över till andra preparat, som heroin. Dödstalen har heller inte gått ned, utan ligger ännu högt i USA, säger Ingemar Thiblin.
Men studien pekar på en tydlig ökning av förskrivningen av oxikodon även i Sverige och på ett tydligt samband mellan förskrivning och dödlighet: ju mer som skrivs ut, desto fler dör.
Särskilt en grupp sticker ut i statistiken över döda av oxikodon: kvinnor i äldre åldersgrupper. Det här är kopplat till en smärtproblematik hos kvinnorna, men samvarierar också med missbruk av alkohol och lugnande preparat, bensodiazepiner.
Situationen behöver uppmärksammas, menar Ingemar Thiblin.
– Har man kronisk smärta och får oxikodon – då är det farligt, särskilt vid samtidig missbruksproblematik. Sverige påminner alltså om USA i det att det är läkare som skriver ut, men det sker inte alls lika massivt som där, säger han.
Varför läkare som relativt enkelt borde kunna misstänka att en patient finns i riskzonen, ändå skriver ut det mycket beroendeframkallade preparatet oxikodon, har studien inte undersökt. Men forskarna har sina teorier.
I en artikel i nykterhetsrörelsens tidning Accent säger Ingemar Thiblins kollega Anna Fuglestad vid Karolinska institutet att läkare måste förmås ta till andra lösningar än receptblocket, lösningar som tar betydligt längre tid och är mer resurskrävande, men är säkra och bra för patienten.
Ingemar Thiblin resonerar på ett liknande sätt: Man kan föreställa sig att det ofta handlar om pressade läkare som förnyar recept sist på dagen, kanske ofta på övertid, och då inte tar kontakt med alla för att argumentera för att de inte ska få medicin mot sin smärta.
– Och det finns säkert ofta ett hårt tryck från patienten att få medicinen. Rena journalstudier över hur den här förskrivningen går till är något forskningen skulle kunna gå vidare med, säger Ingemar Thiblin.