– Nu kanske vi har en parning på gång!
Magne Friberg skyndar fram. Mitt i en bur med tvåhundra rapsfjärilar har två funnit varandra.
– Nej, han lyckas inte kroka fast i henne! hojtar Magne och svär en ramsa.
Så kan det låta när det kommer till grundforskning och jakten på vad det är för genetisk kod som får rapsfjärilar att vilja lägga ägg på vissa växter men inte på andra.
För den nyfikne går det att se burarna med hundratals rapsfjärilar genom fönstren till det nybyggda växthuset intill tropiska växthuset.
Liksom i grannhuset är det varmt här, tillräckligt högsommarvarmt och fuktigt för att det ska lacka i pannan på fjärilsforskaren Magne Friberg.
Kanske beror det även på att han har fjärilar i magen.
– Det känns pirrigt. Det roliga är ju att försöka förstå vad som gör en hona villig att lägga ägg på en viss växt.
Magne Friberg är forskarassistent vid avdelningen för växtekologi och evolution, men kallar sig skämtsamt för fjärilsbonde.
– Ibland går man bara in här för att få titta på dem och känna att det är sommar.
Fjärilarna blir som ens kompisar, beskriver Magne Friberg som tillsammans med mastersstudenten Hampus Petrén pysslar om sina försöksobjekt och ser till att de överlever uppväxten.
I laboratoriet på Evolutionsbiologiskt centrum i Uppsala finns det som skulle kunna liknas vid ett BB, ett dagis och ett välplanerat familjesystem där de minsta växer upp i grupper om fem. Därefter bär det av ut i den stora världen; till växthuset i Botaniska för fortplantning.
Grundforskningen skulle i framtiden kunna utvecklas till forskning om hur man kan få bukt med skadedjur. Det finns nämligen rapsfjärilar som hellre väljer att lägga äggen på andra värdväxter än på våra grödor.
– För varje år får vi skapa nya gifter mot de insekter som på grund av andra anlag överlevt tidigare besprutningar. Frågan är hur vi i stället för att skapa nya gifter kan odla så att växterna inte är attraktiva för insekterna.
Genom genmodifiering?
– Det behöver inte handla om det. Vi i Sverige har ju haft växtförädling i många år och valt ut de växter som haft de egenskaper som vi vill ha.
Efter 4 000 fjärilar och åtta månaders studier finns det kanske ett svar på genetiken bakom honans val.
Varför just rapsfjärilar?
– De är fjärilens svar på labbråttor. De parar sig gärna med varandra och beter sig naturligt i burarna.
Mastersstudenten Hampus Petrén bygger ett släktträd för att se vem som parar sig med vem och för att spåra hur honornas värdväxtval ärvs från föräldrar till dotterfjäril.
Magne Friberg studerar bland annat varför somliga honor hellre dör med bakkroppen full av ägg än att lägga dem på just raps.
– De som inte lagt ägg på raps efter ett par dagar kommer aldrig att göra det.
Fjärilarna bidrar till forskningen genom att dricka sockervatten och para sig med varandra. Därefter gäller det för forskarna att ha fingertoppskänsla; parande fjärilar ska placeras i burkar och äggen placeras på olika växter. Till pillergörat hör att märka nyfödda fjärilars vingar med namn som ”x30:2”.
Vardagsslitet kräver mycket tålamod, berättar Magne Friberg. Märkligt nog hör inte skrivandet på vingarna dit.
– Det är mycket enkelt. Vi använder vanliga overheadpennor med tunn spets. Den delen av jobbet gör vi i kylrum eftersom fjärilarna blir långsammare och mer lätthanterliga vid lägre temperaturer.
Har ni fått tippexa någon gång?
– Ha ha, nä. Man får vara försiktig, och i värsta fall får man skriva på andra vingen också.