Firandet lockade fler än vanligt
Det traditionella nationaldagsfirandet i Odinslund i Uppsala lockade fler än vanligt att delta i högtidligheterna. Mycket tack vare att 6 juni från och med i år är arbetsfri för de flesta. Flera hundra Uppsalabor slöt upp på den första rödmärkta nationaldagen.
Turistparet Koji och Miho Miyagi från Japan, numera bosatta i Minneapolis i USA, hade hittat till Odinslund på sin fjärde dag i Sverige och var glada över att få vara med i firandet. Och konstaterade samtidigt att det gick väldigt lugnt och sansat till.
Svenskar lite blyga
—Ni svenskar är nog snälla, men distanserade, lite blyga, var deras sammanfattande intryck.
Uppsala kommuns nationaldagsarrangemang började på Slottet, där 699 Uppsalabor som blev svenska medborgare i fjol välkomnades med en högtidlig cermoni.
Därefter tågade man tillsammans med Tensta spelmanslag ner till Odinslund.
Där sprack molntäcket upp, solen tittade fram för första gången på flera dagar och värmde tacksamt när det bjöds på folkmusik, sång av Uppsala kammarkör under ledning av Erik Hellerstedt, sång av barytonsångaren Gunnar Klum, samt romsk sång, musik och dans. Uppsala Musikskolas Paradorkester inramade dessutom programmet med pampig nationaldagsmusik.
Folklivsforskaren Gillis Herrlitz höll ett kort tal där han betonade vikten av respekt och ödmjukhet i alla mänskliga möten, oavsett våra olikheter och ursprung.
—I en grupp där alla tänker likadant, där blir det inte mycket gjort. Men bara om vi kan kommunicera värdigt med varandra, kan vi mötas.
Vikten av demokrati
Kommunfullmäktiges ordförande John-Erik Thun påpekade i sitt tal betydelsen av att bo i ett land med ett demokratiskt styrelseskick och att det är viktigt att slå vakt om våra gemensamma värderingar i en föränderlig tid.
I folkvimlet stod Jolanta Obminska tillsammans med sin 9-årige son Artur Obminski, som dagen till ära fått en svensk flagga målad i ansiktet nere på stan.
—Det är första gången som man inte jobbar och kan komma hit. Jag tror att det är bra för barn att vara med och fira Sveriges dag, att de får lite känsla för sitt land.
Själv kom hon till Sverige för drygt 20 år sedan och känner sig lite splittrad.
—Jag tillbringade ju hela min uppväxt i Polen. Till mina tre barn, som är födda här, har jag försökt förmedla en känsla av att vara stolt över Sverige, vår kultur och historia. Men jag pratar polska med dem, man har större auktoritet som förälder om man pratar på sitt modersmål. De lyssnar bättre på mig då, skrattar hon.
Så jobbar vi med nyheter