Fjärilar är en insektsgrupp som har funnits på jorden länge. I minst 200 miljoner år. Så att det har blivit så många olika arter - cirka 150 000 stycken - är kanske inte så konstigt. Fjärilar finns i alla färger och storlekar. Den största arten, sett till vingbredden, är nattfjärilen thyrsania agrippina som lever i Sydamerika. Den kan ha över 30 centimeter mellan vingspetsarna.
Men atlasspinnaren, som lever i södra Asien, herkulesspinnaren, som lever i Australien, ser större ut. Den har större vingyta. Och atlasspinnarens larv blir över en decimeter lång (!) innan den förpuppar sig.
Syradvärgmalen är troligen den minsta fjärilen i världen. Den blir bara tre millimeter mellan vingspetsarna. Den har inte setts i Sverige sedan 1960-talet. Fast det är klart, lätt att upptäcka är den inte direkt.
Alla fjärilar börjar sina liv som ägg. Äggen läggs oftast på eller vid speciella värdväxter. Vissa honor lägger flera hundra åt gången. Äggen utvecklas i väldigt olika takt beroende på vilken art det handlar om. Men till slut kommer alltid en liten larv ut.
De flesta fjärilar växer som mest under larvstadiet. Då äter de sig feta av sin värdväxt. Larverna växer så mycket att de måste ömsa skinn då och då - precis som ormar. När larven växt klart ömsar den skinn en sista gång. Då blir den till en puppa. Hos vissa arter, till exempel silkesfjärilen, spinner larven in sig i en sorts tråd. När fjärilen är i puppan äter den inte och ligger helt stilla. Det är nu vingarna och antennerna bildas.
När fjärilen kommer ut ur puppan är den helt flygklar. Dess främsta uppgift är då att föröka sig. Vissa arter kan inte ens äta - utan ägnar hela sina korta liv åt att hitta en partner. Men de flesta fjärilar har som en sugsnabel som de använder för att äta nektar ur blommor eller andra safter som finns i naturen. Vissa lite mer primitiva arter har käkar i stället. De äter mer fast mat, som till exempel pollen.
Bland de mindre fjärilsarterna finns det faktiskt honor som saknar vingar, när de kläckts sitter de bara och väntar på en hane.
Många fjärilar flyttar faktiskt till varmare trakter när hösten kommer - precis som flyttfåglar. Men det är inte samma fjäril som kommer tillbaka, utan dess barn eller barnbarn. Andra arter övervintrar i Sverige på gamla vindar eller i ihåliga träd, där de kan slippa frost. Exempel på sådana är citronfjäril, nässelfjäril och påfågelöga. De är därför också bland de första arter man kan se på vårkanten. Nu i juli kan man se andra arter som almsnabbvinge, dagfjärilsmätare, apollofjäril och aspfjäril.