– Både fysiskt och psykiskt vände operationen mitt liv till det bättre. Min kropp har krympt till nästan halva sin tidigare storlek, men samtidigt har jag vuxit väldigt mycket som person, säger hon.
Så långt som Kani Korshed kan minnas präglades hennes uppväxt till stor del av att hon var tjockare än andra barn. Hon berättar om många år av mobbning i skolan, dålig självkänsla och upprepade försök att gå ner i vikt, både på egen hand och med stöd av läkare och dietister.
– Jag försökte äta rätt och vara fysiskt aktiv, men det var jättesvårt. Ibland bantade jag och åt inget på dagen, men då blev jag så hungrig att jag åt jättemycket på kvällen. Jag spelade både fotboll och innebandy. Det slet på knäna och jag hade mycket sämre ork än resten av laget. I omklädningsrummet skämdes jag för hur min kropp såg ut, berättar hon.
I början av tonåren hade hon sett ett program på teve om barn som opererats för fetma, men det dröjde ytterligare några år innan hon började fundera på en fetmaoperation som en lösning också för egen del.
– Till sist sa jag till mig själv att nu fick det vara nog. Varken fysiskt eller psykiskt orkade jag fortsätta leva som jag gjorde. Jag skulle åtminstone ta reda på om jag hade möjlighet att beviljas en fetmaoperation, säger Kani Korshed.
Hon var 17 år och vägde nära 100 kilo när en dietist hjälpte henne att få en remiss till överviktsenheten för barn och ungdom vid Akademiska barnsjukhuset.
– Eftersom jag bara är 154 centimeter lång kan vem som helst förstå att jag måste ha varit väldigt tjock, säger hon.
Men bara kraftig övervikt är inte skäl nog för en fetmaoperation, speciellt inte om man är ung. Vid en fetmaoperation byggs bland annat magsäcken om och efteråt – vilket är resten av livet – är det bara möjligt att få i sig små mängder mat varje gång man äter.
Så innan Kani Korshed till sist fick klartecken för en operation hade hon gått igenom en omfattande utredning med upprepade läkar-, dietist- och psykologsamtal för att ta reda på om alla andra möjligheter att gå ner i vikt var uttömda och om hon själv var så motiverad och psykiskt stabil att hon skulle kunna klara livsomställningen efter en operation.
– Jag fick också prova att äta som man måste göra efter operationen, med små portioner som det ändå tar lång tid att få i sig. Det var väldigt lärorikt, säger hon.
Till sist fick hon den remiss som hon så gärna ville ha till Akademiska sjukhusets kirurgiska klinik, men sedan följde ytterligare utredningar och flera månaders väntan innan hon fick en operationstid.
– Det var väldigt svårt att koncentrera sig på studierna när tankarna bara kretsade kring operationen. Som väl är fick jag ett bra stöd av mina föräldrar. De har alltid stöttat mig, både när jag kämpat med skolan och med vikten, säger hon.
Kani Korshed hade hunnit fylla 19 när hon på morgonen 25 maj 2011 rullades in i operationssalen för att få sin dröm förverkligad.
– Trots att jag längtat så länge efter just den dagen kändes det väldigt ångestfullt just då. Men jag försökte slå bort de negativa tankarna och fick jättebra stöd av en narkossköterska som klappade om mig och sa att allt skulle gå bra, säger hon.
Det är nästan det sista hon minns innan hon många timmar senare vaknade upp igen och förstod att (titthåls)operationen var över.
– Jag var väldigt trött och hade otroligt ont i magen. Jag blev kvar på sjukhuset flera dagar. Först på tredje dagen fick jag pröva att äta fast föda. Det tog 40 minuter innan jag var klar med en knäckebrödsmacka, berättar hon.
Vid operationen kopplades större delen av hennes magsäck bort och den lilla del som blev kvar syddes fast en bit in på tunntarmen.
Efter operationen finns bara plats för små portioner och den del av tunntarmen som näringsämnen kan tas upp genom har blivit mindre.
Detta sätt att så att säga ta dubbelt grepp på fetman genom att försvåra ätandet och minska upptaget av näring och energi genom tarmen har haft effekt.
– Sakta men säkert har jag gått ner i vikt, från nästan 100 kilo till omkring 56 kilo nu. Det är den vikt jag vill ha och där håller den sig ganska stabil, säger Kani Korshed.
Operationen påverkar hennes liv även efter viktnedgången. Under intervjun tittar hon då och då på klockan och plockar till sist upp en liten förpackning keso ur ryggsäcken.
– Dags för mellanmål. Nu när jag inte längre kan äta stora portionen måste jag äta flera små måltider spridda över hela dagen i stället. Hittills har det gått bra och konstigt nog blir jag aldrig längre sugen mellan måltiderna, säger Kani Korshed.
Operationen har också en allvarligare biverkan. Den har inte bara gjort att kroppen får svårt att ta upp fettbildande överskottsenergi. Den har också svårt att tillgodogöra sig viktiga vitaminer och mineraler.
– Jag måste äta multivitamintabletter varje dag och var tredje månad får jag en spruta med B12-vitamin på vårdcentralen, säger Kani Korshed.
Men sådana nackdelar tycker hon är ett lågt pris för alla fördelar operationen gett henne.
– Vad jag gör om tio år? Då har jag stadig inkomst, jobbar som beteendevetare och lever ett lyckligt familjeliv. Kanske är jag också ute och föreläser om fetma och livsstil ute i skolorna, säger Kani Korshed.