På utställningen ställs pamfletter, program och propaganda från de afrikanska befrielserörelserna ut. Birgitte Jansen, institutets bibliotekarie, visar oss runt i utställningsrummet.
På väggarna hänger vackra afrikanska tyger i grönt, rött och vitt och i glasmontrarna trängs färggranna pamfletter från bland annat Senegal, Angola och anti-apartheidrörelserna i Sydafrika. Birgitte stannar till vid en glasmonter och plockar upp en liten brunfärgat skrift med framsidestexten ”You and your pass”.
– Under Apartheidtiden var alla svarta personer tvungna att bära med sig ett pass så fort de vistades i vita områden. I den här lilla handledningen informerade man om hur man skulle göra för att följa lagen, men även att man riskerar att förlora sitt eget hus om man reser bort i en månad.
I år är det 50 år sedan en grupp Uppsalaforskare gick samman och bildade Nordiska Afrikainstitutet, i dag en statlig myndighet som lyder under utrikesdepartementet. Tanken då var att samla in kunskap om de självständiga länder som började växa fram i regionen under 60-talet, ett kunnande som kom väl till pass när Sveriges regering under samma period beslutade om att inrätta statligt utvecklingsbistånd, i det som senare kom att kallas ”biståndsbibeln”.
– Behovet av Afrikakunskap ökade inom utrikesförvaltningen, och institutets forskare kallades till Sida för att utbilda biståndsarbetare, berättar Carin Norberg, institutets direktör.
Hon minns hur hon själv kom i kontakt med Nordiska Afrikainstitutet för första gången. Det var under det politiskt medvetna 60-talet när många afrikanska länder hade börjat frigöra sig från det koloniala förtrycket. Som ung studentska besökte Carin Norberg en föreläsning med Senegals president Leopold Senghor som var på besök i Uppsala.
– Intresset för de afrikanska befrielsekamperna var stort i Sverige under den tiden. Sverige var en stark tillskyndare av den antikoloniala processen och många politiska partier hade tät kontakt med flera av de nationella befrielserörelserna. Det var en del av tidsandan, berättar hon.
Nu hoppas hon att utställningen, vars material har legat nedpackat i bibliotekets källare i decennier, ska levandegöra de afrikanska befrielsekamperna och sätta in dem i ett historiskt perspektiv, inte minst för dem som inte var med på 60-talet.
– Vi lever i en tid där mycket glöms bort så fort. Den här utställningen kan vara ett sätt att bättra på vårt historiska minne.