Just nu får hon bo på barnsjukhuset. Jade blev jätterädd när bomben sprängde hennes fönster, men klarade sig från fysiska skador.
För två år sedan flydde familjen från Libanon och den enorma förödelsen som uppstod efter explosionen i Beiruts hamn 2020. De hamnade i Uppsala och kände att de äntligen landat i en lugn och fungerande vardag.
Fram tills 00:02 natten mot torsdagen.
– Vi satt och tittade på en film, jag och min fru Albania. Vår dotter Jade låg och sov i sitt rum som ligger ut mot gatan. Hon får dialys på grund av att hon har en njursjukdom och låg kopplad till apparaten vid sin säng. Plötsligt skakar hela rummet och vi hör ett jättehögt ljud, och jag tänker direkt: "Libanon! Snälla inte samma sak igen", berättar Joseph Tfenkji.
Joseph Tfenkjis första prio var dottern Jade som låg och sov i sitt rum närmast porten som sprängdes. "Det var glassplitter överallt", säger han.
Han reagerar snabbt, rusar in till dottern som vaknat och gråter hejdlöst. Över hela hennes lilla rum, i hennes säng, ligger glassplitter.
– Hon blödde inte som tur var, och är inte fysiskt skadad. Jag drog snabbt ur slangarna till dialysen och tog henne och min fru till ett rum längre bort i lägenheten. Sen gick jag ut genom ytterdörren för att ta reda på vad som hade hänt.
Joseph rekade trappuppgången och såg snabbt att ytterdörren sprängts sönder. Det var bråte och glassplitter överallt. Sen gick han tillbaka och lotsade ut Albania och Jade genom altandörren ut på gården på baksidan av huset. Väl där mötte de en polis som hjälpte dem att ta sig till sjukhuset.
Albania Alarcon och Joseph Tfenkji evakuerades från sin lägenhet på Muningatan efter explosionen. Nu tar de en dag i taget. Just nu får de sova på Akademiska sjukhuset.
– Jade behövde ju hjälp med dialysen som fick avbrytas och vi har stannat på sjukhuset hela natten, berättar han.
Joseph Tfenkji för familjens talan. Han har lärt sig en hel del svenska på de två åren han bott i Sverige.
– Vi lämnade Libanon, för det var inget bra land för barn som är sjuka. Sjukhuset i Beirut var raserat, allt var kaos. Vi kände att Sverige är ett bra land att bo i om man har barn, säger han och darrar lite på rösten.
Jade vill inte återvända till lägenheten. "Hon säger att vi måste flytta", berättar pappa Joseph.
"Vi hoppas att vi ska få hjälp med ny bostad", säger Albania Alarcon och Joseph Tfenkji.
Hur känner du nu?
– Jag vet inte... vi kan inte bo kvar i vår lägenhet i alla fall. Även om de lagar rutorna. Det känns mycket otryggt. Min fru vägrar bo där igen, men vi vill bo kvar i Sverige, det är ändå ett bra land, säger han.
Vart ska ni ta vägen då?
– Nu måste vi bo en natt till på sjukhuset, sen på hotell, hoppas jag. Sen vet jag inte. Vi har frågat hyresvärden om vi kan få en annan bostad. Det känns osäkert alltihop, säger Joseph Tfenkji.
De flyttade från Venezuela, eftersom det blev otryggt där, till Libanon. "Men den stora explosionen i Beirut gjorde det omöjligt att bo där också, så vi valde Sverige som kändes tryggt", säger Albania och Joseph.
"Jag vill inte flytta tillbaka till lägenheten, vi måste hitta ett annat boende", säger Albania Alarcon.
Joseph Tfenkji ser en framtid i Sverige och hoppas att familjen ska hitta en trygg adress.