Vad går forskningen ut på?
– Vår hypotes är att dagens uppfödning är en skyddad värld för kycklingen. Vi undersöker om det går att påverka dem att bättre hantera livets utmaningar och nå sin fulla potential. Förhoppningen är att få fram resultat som gör kycklingen till en bättre rustad värphöna och vi är ute efter att se var gränsen går för att en trygg barndom övergår i en överbeskyddad, eller en stimulerande övergår till en otrygg.
Det låter lite som att uppfostra människobarn?
– Helt sant. Barndomen har också för djur en avgörande betydelse för vilka vi blir. I likhet med överbeskyddande barn kanske kycklingarna berövas sina chanser att utveckla de egenskaper som krävs för att få ut det lilla extra av livet; lösa problem, utforska nya platser, leka med föremål och andra kycklingar.
Hur går ni tillväga?
– Genom att göra justeringar i deras uppväxtmiljö. Den tid då deras hjärna är formbar, kan vi påverka dem till att ta vara på möjligheter senare i livet. Till exempel genom att variera olika typer av strömedel som de krafsar och pickar i eller olika typer av sittpinnar. Vi vill se hur de som haft en mer varierad uppväxt påverkas och om det går att se någon förändring i deras stressnivå.
Hur märker man om en värphöna är stressad?
– Man gör observationer av till exempel graden av flyktbeteende, graden av rädsla för plötsliga förändringar och man kan mäta stressnivån i blodet.
Vad hoppas ni få ut av försöken?
– Att hitta balansen mellan en tråkig miljö och en alltför varierad miljö. Vi vet inte var gränsen går. Förhoppningsvis kan en liten arbetsinsats ge goda effekter under fågelns hela liv. I slutänden gynnas äggproducenterna, de spar tid och pengar, så det blir en win-win-situation.