Fem år efter studenten

Kontakten mellan de gamla klasskamraterna i E 3 B har varit sisådär sedan de sprang ut med vita mössor från Celsiusskolan en junidag 2003. Sammanhållningen var inte jättestor ens under gymnasietiden. Klassen hade till och med två olika studentbaler våren de gick ut. Klassen delades också efter första året på grund av olika tillval och några böt linje och andra tillkom.
De fyra jag stämt träff med, Lisa Hallström, Fredrik Liliefelt, Linda Persson och Gagik Shanazari har dock viss kontakt med varandra fortfarande, åtminstone per telefon. Nu är de nyfikna över hur det har gått för dem som de förlorat kontakten med.
- Lever alla, undrar Linda Persson och fyra par ögon spänns i mina.

Jodå, alla lever och det verkar som att alla som gick ut gymnasiet i klass E 3 B 2003, ett samhällsvetenskapligt program med ekonomisk inriktning, är i full färd med att skaffa vuxenpoäng på ett eller annat sätt. Några är sambor, en är gift och en annan planerar bröllop. De flesta pluggar eller håller på att avsluta en utbildning. 17 stycken av 27 elever i avgångsklassen har högskoleexamen eller håller på att läsa vid något universitet eller högskola, några av dem i utlandet. Ytterligare några till i klassen funderar på att göra det inom en nära framtid. Andelen högskoleinriktade i denna klass är större än vad det är genomsnittligt för gymnasieelever i Sverige där siffran ligger under hälften, 42 procent. Andelen högskolestudenter i denna E 3 B, är till och med högre än vad den är för gymnasieelever i Uppsala, där siffran är 51 procent.

De som inte läser jobbar, mer eller mindre fast. Linda Persson har till exempel arbetat på Ica i stort sett sedan hon slutat skolan och avancerat inom företaget till en personalledande ställning. Erik Hedin har också avancerat inom samma mobiltelefonföretag och är nu försäljningschef. Fredrik Liliefelt har arbetat ett par år i en skoaffär vid gågatan i Uppsala och är den enda som faktiskt nämner att han gjort värnplikten också.

Även när det gäller etablering på arbetsmarknaden är den här klassen bättre än riksgenomsnittet av alla de som gått ett samhällsvetenskapligt program. Där har SCB räknat ut att 47 procent av kvinnorna och 52 procent av männen är etablerade på arbetsmarknaden tre år efter gymnasiestudier, alltså om man räknar bort dem som studerar.

Men klassens gemensamma historia fick en skakig inledning. Första året hade eleverna tillsammans 72 (sjuttiotvå) ig-varningar, alltså varningar om underkänt i olika ämnen. Fem elever fick sluta i klassen eftersom de inte hade godkänt i kärnämnena och de fick gå om. De gick alltså inte ut som elever i E 3 B.

För Gagik Shanazari var situationen något omvänd. Han hade bra betyg i ettan och tvåan, men de rasade i trean "eftersom han fick lite andra intressen än skolan" och var ordentligt skoltrött. Vändpunkten blev när han fick ett ig i matematik i slutbetyget.
- Jag blev så sur och fick en flipp. Letade reda på var i Sverige som den absolut svåraste matematiken fanns att lära sig, vilket var KTH, Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och beslöt mig för att söka dit, berättar han.
Efter ett tekniskt basår, där han kompletterade mattebetyget med glans, sökte han och kom in. Nu har han examen i sikte och har faktiskt mejlat sin gamla mattelärare för att berätta om sin revansch.

Flera i klassen beskriver att de valde samhällsvetenskapliga programmet för att de inte hade en aning om vad de ville bli och ville ha en så bred bas som möjligt. Några tvekar fortfarande om vad de vill bli. Bara ett par stycken har varit tvärsäkra hela gymnasiet igenom om yrkesvalet.
- Egentligen är det helt sjukt att man ska veta redan i mitten av nian vad man vill bli som vuxen, säger Linda Persson.
Hennes förslag är ett obligatoriskt praktikår innan gymnasiet, där man kan prova på något yrke man funderar på.
- Man hinner ändra sig många gånger under gymnasieåren, säger Lisa Hallström.
Hon längtade utomlands och jobbade i England ett tag efter gymnasiet. Där träffade hon sin pojkvän som är från Australien. Hon följde honom dit under ett år och nu bor paret i Uppsala där Lisa Hallström är på sluttampen av en internationell ekonomutbildning, som hon hoppas kunna använda både i Sverige och utomlands.

Fredrik Liliefelt säger att han borde ha valt en mer praktisk linje som kunde ge en yrkesutbildning på en gång.
- Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag förmodligen valt annorlunda, jag har egentligen aldrig gillat att plugga, säger han.
Likafullt har han gjort det mest vanliga valet som män som gått samhällsvetenskapliga programmet brukar göra, nämligen att arbeta inom detaljhandel. 17 procent av alla dem gör det, medan kontorsarbete kommer därnäst med 13 procent. För kvinnliga samhällsvetare toppas yrkeslistan av vård och omsorgspersonal med 25 procent. Bland E 3 B:s kvinnliga elever finns en sjuksköterska, två lärare och en förskollärare. Den näst största gruppen bland de kvinnliga studenterna från samhällsvetenskapliga programmet arbetar inom detaljhandeln och det finns det flera exempel på även från den här klassen.

Så småningom tar minnena överhanden i samtalet. Fester avhandlas, som den man gjorde ute i naturen tillsammans med en naturvetarklass. Övernattning ingick och de medföljande lärarna lurades tro att det var vatten i elevernas vattenflaskor.... Eller vilka som nu väntar barn och tillsammans med vem och vad det egentligen blev av dem som fick gå om.
Där lämnar jag de fyra förra eleverna från klass E 3 B bland återkopplingar och minnen i gröngräset vid Upplandsmuseet nästan på dagen fem år efter de rusade ut från Celsiusskolan mot en hägrande framtid.

Fem år efter studenten

Det blir stort kramkalas när fyra elever från klass E 3 B återses på en gräsmatta i Uppsala, fem år efter studenten. Tre år har de delat genom de nog så viktiga ungdomsåren. Nu lever de spridda ute i världen.