"Det är frestande när man ser andra åka mot rött", säger Hanna Andreasson som passerar korsningen vid Islandsbron på väg till och från jobbet.
Korsningen vid Islandsbron hanterar ett av Uppsalas största cykelflöden. Men väntetiderna blir långa vid rödljuset, trots att det inte finns någon korsande trafik. Man ser att en del, både gående och cyklister , tappar tålamodet korsar gatan när det är rött.
Hanna Andreasson passerar ofta här på väg till och från jobbet och står och väntar på att det ska bli grönt i trafiksignalen.
– Jag brukar se till att vänta tills det blir grönt. Men det är klart att det är frestande när man ser att många andra kör över mot rött, säger hon.
Detaljstuderar man när det blir rött och grönt för olika trafikflöden ser man att det är flera olika fel vid Islandsbron.
Det mest grundläggande felet är vilka trafikanter som har grönt eller rött samtidigt.
De bilar som kommer söderifrån på Östra Ågatan får inte köra över Islandsbron utan måste svänga höger in på Bäverns gränd. Det stora cykelflödet över Islandsbron påverkas alltså inte av den biltrafiken – ändå är det rött för gående och cyklister samtidigt som det är grönt för bilarna.
Samtidigt blir det under gröntiden för bilarna även grönt för de som vill korsa Bäverns gränd på övergångsstället, det övergångsställe som bilarna korsar efter att de svängt i korsningen.
Det är alltså precis tvärtom mot hur det borde vara.
Gammal utrustning gör att kommunen inte har lyckats programmera trafiksignalerna vid Islandsbron som man tänkt sig.
Det var också meningen att trafikljusen skulle styras av trafiken i korsningen, så att det bara blir grönt när det kommer bilar. Detta har dock inte fungerat, utan det blir grönt för biltrafiken söderifrån även om det inte kommer några bilar alls från det hållet.
Ett tredje bekymmer är prioriteringen mellan olika trafikslag. Biltrafiken har minskat kraftigt i korsningen efter att Tullgarnsbron öppnade. Ändå är biltrafiken från Östra Ågatan det trafikflöde som har absolut längst gröntid i trafiksignalen – på bekostnad av både bussar och cyklister, som får vänta mer än 40 sekunder i onödan i varje omgång av rödljus.
Sampo Hinnemo, trafikplanerare vid Uppsala kommun, säger att det inte blivit som kommunen tänkt sig.
– Utrustningen är gammal och det visade sig att kamerasensorn inte får fordonsstyrningen att fungera. Vi jobbar på det. Men tills vidare har vi valt att ha trafiksignalen tidsstyrd, säger han.
Grundproblemet, vilka trafikflöden som har rött eller grönt samtidigt, är dock svårare att åtgärda.
– Styrutrustningen är gammal och det har inte gått att programmera den som vi önskat. Vi har varit tvungna att improvisera i programmeringen. Och att byta styrutrustning är dyrare. Det kostar mellan 300 000 och 400 000 kronor medan en sensor kostar mellan 20 000 och 30 000. Vi försöker prova en billigare lösning nu och göra en större förändring när spårvägen kommer, säger Sampo Hinnemo.
Sampo Hinnemo, trafikplanerare på Uppsala kommun, säger att korsningen vid Islandsbron inte fungerar som tänkt på grund av gammal utrustning.
Att bestämma vilka trafikflöden som har rött eller grönt är själva syftet med en trafiksignal. Varför har det inte gått att ändra det även om utrustningen är gammal?
– Jag kan inte svara på det. Programmeraren som arbetat med detta är semesterledig och jag kan tyvärr inte ge mer detaljerade svar.
Hur ser du på risken att respekten för trafiksignalen minskar när många ser att de måste stanna trots att det inte finns någon korsande trafik?
– Det är klart att vi vill att man ska vänta på att det blir grönt. Men jag förstår att folk kör mot rött om det inte kommer några bilar, vi är alla människor. Vi får göra stegvisa förbättringar och se hur långt vi kommer, säger Sampo Hinnemo.