Fel tänkt om fildelning
I förslaget står det att den här möjligheten redan finns i andra länder, däremot undviker man att tala om vilka konsekvenser det fått. Till exempel i USA där det råder en stämningskarusell utan like. Privatpersoner saknar ofta ekonomisk möjlighet att driva civilrättsliga processer när de blir stämda av stora organisationer och accepterar ofta förlikning, oavsett om de är skyldiga eller ej. I de fall där ärenden gått vidare har intresseorganisationerna ofta fått absurda summor i ersättning som inte har någon bäring på eventuella förluster. Standard är 150 000 dollar per kopierat album. Resultatet har blivit att musikindustrin ofta fått ersättning från privatpersoner grundat på en enkel anklagelse, utan att någonsin behöva bevisa att något brott mot upphovsrätten ens begåtts.
I EU har det generellt varit svårare för musikindustrin. I exempelvis Tyskland har domstolar i princip konsekvent nekat att lämna ut användarinformation. Detta eftersom musikindustrin inte kunnat visa att brottet varit så allvarligt att det uppväger det intrång i den personliga integriteten som det skulle innebära att lämna ut uppgifterna.
EG-domstolen gav så sent som i januari i år en spansk internetleverantör, Telefonica, rätt gentemot musikerorganisationen Promusicae, när företaget vägrade att lämna ut sina användares privata uppgifter. Promusicae hade krävt att få veta vilka namn som var registrerade till IP-nummer som hade laddat ner musik från fildelningssidan KaZaa.
Domstolen sade då att medlemsstaterna måste skydda rätten till konfidentiell kommunikation, och att den personliga integriteten väger tyngre än civilrättsliga mål. Regeringen har tydligen av någon anledning valt att inte lyssna på det resonemanget.
Fredrik Reinfeldt sade före valet 2006, apropå fildelning, att man inte kunde jaga en hel ungdomsgeneration.Att han och regeringen bytt ståndpunkt i den frågan är lika tydligt som det är beklagligt.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!