Fel att välja frihet 1989?

Dagens Nyheters kulturdel gav i går en pedagogisk inblick i hur de som aldrig ville förstå vad "den reellt existerande socialismen" stod för alltjämt kan resonera. Tidningens medarbetare Stefan Jonsson beklagar att Tyskland återföre-nats som en demokratisk marknadsekonomi och rättsstat och intalar sig att någon sorts mellanväg mellan det demokratiska Västtyskland och Stasi-systemet i öst hade varit möjlig - och tydligen också önskvärd.
I Jonssons text återfinns nästan samtliga de medvetna försåtligheter eller omedvetna tankevurpor som förekommit i beklagande tillbakablickar på de tjugo år som gått sedan muren öppnades. De fördelar sig på tre huvudgrupper.

1. Den demokratiska oppositionen i Östtyskland "kördes över" av kapitalisterna i väst. Deras planer för en ny demokratisk författning ignorerades och landet uppgick i stället i Förbundsrepubliken.
Det är korrekt att Östtyskland uppgick i Västtyskland. Men skälet är inte att östtyskarna "kördes över" utan att detta var vad medborgarna i DDR önskade. Den 18 mars 1990 hölls de första fria valen i
DDR:s historia och resultatet var mycket tydligt. Hur tror Jonsson att folket i DDR, efter mer än fyrtio års diktatur, skulle ha reagerat om valutslaget ignorerats?
2. Det var ett svek av "väst" att Nato utvidgades med före detta satellitstater och sovjetrepubliker. Men hur skulle någon kunna vägra att låta dessa länder utforma den säkerhetspolitik de själva, efter mer än fyrtio års ockupation, ansåg bäst? Jonsson accepterar uppenbarligen inte att de tidigare kommuniststyrda länderna nu är fullt självständiga och kapabla att fatta egna beslut.
3. De gamla östländernas inträde i Nato och - i en vidare mening hela integrationen mellan öst och väst - är orsaken till bakslagen i Ryssland. Jonsson skriver till och med att Berlinmuren inte rivits utan bara flyttats österut, uppenbarligen av "väst".
Men det finns ingen mur mellan Ryssland och övriga Europa och inga ryssar skjuts vid gränsen. Skulle de krafter som försökt omintetgöra demokratiseringen av Ryssland ha avstått om andra folks längtan efter åter räknas som fullvärdiga européer avvisats?

Grundproblemet med Stefan Jonssons funderingar är givetvis ett annat. Han tycker att människor som levt hela sina liv under diktatur ska nöja sig med något annat än frihet och demokrati när diktaturen kollapsar.