– Ser du något som är fel, så håll inte tyst, göm dig inte, försök att agera om du kan. Det är en viktig känsla gentemot dina medmänniskor och ditt eget samvete, en plikt.
De uppfordrande buden kommer från Paula Bieler Eriksson som fram till i fjol var riksdagsledamot från Uppsala för Sverigedemokraterna och partiets talesperson i migrationsfrågor.
Samtidigt som hon berättar om sin polska pappa och det arv hon fått av sin polskjudiska släkt rullar och vaggar hon barnvagnen där hennes fem månaders pojke ligger. Hon vill inte prata så mycket om sin familj, den tillhör det privata. Men lite kan hon berätta. Hennes föräldrar flydde Polen för ett friare liv tvärs över Östersjön, i Sverige.
– Min pappa växte upp under kommunistiskt förtryck. Han fick lära sig vad det innebär att sanningen plötsligt ändrades mot den som anklagades och förföljdes. Det här har påverkat mig i att jag alltid försöker tänka kritiskt och inte tar något för sant bara för att någon säger det.
Det vaknar till i vagnen och lillen får komma upp och vara med. Sådant är hennes nya liv, bunden till barnet som nybliven mamma, men obunden politiskt. För ett år sedan lämnade hon sina uppdrag i Sverigedemokraterna och gick även ur partiet.
I sociala medier presenterar hon sig så här: "Envis tvångsoptimist. Mamma, hustru, matte. Föräldraledig student och hemvärnssoldat. Älskar att upptäcka nya perspektiv."
Tvångsoptimist, vad betyder det?
– Att jag försöker se något positivt i allt, som folks goda intentioner, även mina åsiktsmotståndares. Jag vill inte vara raljant, utan vill förstå varifrån saker kommer och inte bara använda massa invektiv.
Det låter inte som en attityd som präglar det politiska livet?
– Nej, och det var en stark anledning till att jag inte ville vara kvar. Nu slipper jag allt fulpolitiskt bråk.
Men det var just nyfikenheten på vad andra skydde som drev in henne i Sverigedemokraterna och fick henne att engagera sig politiskt. Hon hade gått till källorna och tilltalades av att SD:s partiprogram som hon menar utgick från en analys av hur människan fungerar, oavsett om det var bra eller dåligt och utan värderingar. Från den analysen skulle sedan ett välfungerande samhälle byggas. Andra partier uppfattade hon som alltför enkelspåriga och utopiska.
Hon triggades också av bemötandet som SD fick, inte minst av de etablerade medierna.
– Det störde mig något otroligt när Aftonbladet inte lät SD annonsera 2010, att en så stark makthavare som den största tidningen i Sverige alltså tyckte att det var en god idé att tysta ned i stället för att lyssna och bemöta, säger hon.
Men för att vara medlem i ett parti ville hon veta att det var vad det utgav sig för. Hon ville ta sig in bakom kulisserna, walraffa åt sig själv för att få veta om de dubbla agendor fanns som kritikerna sa, med en polerad sida utåt och en helt annan oborstad internt.
Hur var det då, fanns det dubbla agendor?
– I alla fall inte på någon systematisk nivå. Sedan är det väl uppenbart för alla att det finns enskilda individer, ibland tyvärr många, och till och med hela lokalavdelningar som har hamnat helt snett. Men partiet som sådant hade inte någon dubbel agenda.
I takt med SD:s snabba framgång gjorde Paula Bieler Eriksson politisk kometkarriär. Till Uppsala hade hon flyttat för studier efter gymnasietiden i Västerås. Här blev hon nu landstingspolitiker. Och på bara en mandatperiod kom hon in i riksdagen 2014. Hon blev en del av partitoppen och pekades till och med ut som tänkbar kronprinsessa till Jimmie Åkesson.
Det sägs ibland att SD:s sympatisörer har det tufft och får utstå spott och spe för sina åsikter. Men även om Paula Bieler Eriksson också träffats av spottloskor, har det gått "ganska bra" att vara öppen SD:are, tycker hon.
– Jag vet inte om det är för att jag inte stämmer in på nidbilden av en SD:are. Den som hade fördomar hade svårare att ge sig på en yngre tjej med utländsk bakgrund som pluggat på högskola och alltid är mån om att vara trevlig och inte har fått den här bitterheten som många av mina partikollegor hade fått.
Paula Bieler Eriksson har judiska rötter. Sverigedemokraterna har antijudiska. På Nationalencyklopedin kan man läsa att några av de ledande personerna vid starten av partiet 1988 hade en bakgrund i nazistiska eller fascistiska grupperingar som Nordiska Rikspartiet och Nysvenska rörelsen.
Hon sökte igenom den moderna versionen av partiet när hon engagerade sig och kom fram till att hon kunde känna sig trygg i att det inte finns någon förankring i partiet för antisemitiska åsikter.
Men igen tvingas hon konstatera:
– Tyvärr finns alltid enskilda personer. Men partiet jobbar intensivt för att få bort dem. Jag vet inte hur mycket mer frustrerad man kan vara än vad jag sett i partiledningen över att de måste lägga tid på att hantera idioter som inte hör hemma i partiet.
Men de har ju läst samma partiprogram som du?
– Jag tror att få läser partiprogrammen. Jag tror också att det finns extrema personer som gärna vill att SD ska ha den profil som kritikerna säger att de har. Och så har efterfrågan på aktiva partimedlemmar varit större än tillgången. Det har gjort det lätt att komma in i partiet.
Det finns något gåtfullt och svårplacerat i Paula Bieler Eriksson. Hon säger att hon vill slå vakt om det privata men pratar öppenhjärtigt. Hon tycker inte om etiketter men gick med hull och hår in i ett politiskt parti – som hon lämnade när hon närmade sig toppen. Hon säger att hon kallats allt från miljöpartist till någon som borde gå med i Alternativ för Sverige.
Den finaste komplimang hon fått är att hon är "för ideologisk för en ideologi".
Vad betyder det?
– Jag vill inte låsa mig vid en ideologi, jag har inte en åsikt för att det är konservativt eller liberalt att ha den. Jag har åsikten, och så råkar den stämma med en ideologi.
Och här finns en del av förklaringen till att den politiska karriären är över. När SD ändrade åsikt och tonade ned målet om utträde ur EU och slopade krav på sänkt aborträtt, kunde hon inte sluta tycka som hon gjorde. Inga argument i sakfrågorna avgjorde partiets rörelse bort från gamla åsikter, menar hon, utan en anpassning till det politiska spelet.
– Så vill inte jag jobba, jag vill kunna stå för det jag tycker.
Men det fanns i botten också en vilja att förr eller senare göra något annat. Hon var 23 år när hon började arbeta politiskt på heltid.
– Men jag vill inte vara någon broiler.
Så Paula Bieler Eriksson hoppade av, gifte sig, fick barn, och började plugga till dietist på universitetet. Men hon fortsätter att vara offentlig som tyckare om politik i mediepaneler och som krönikör i den oberoende politiska tidskriften Alltinget. Hennes första krönika handlade om vikten av hemkunskap. På Twitter, där hon är flitig, ses också en del husliga inlägg som om hur hon bakar drömmar som reaktion på apokalyptiska aprilmoln på himlen.
Vad drömmer du om nu?
– Ett hus på landet med stor trädgård och skog och sjö runt knuten.
Men hon verkar samtidigt rätt nöjd med livet i dag.
– Jag njuter fullt ut av att kunna tänka och tycka fritt, vara mamma, hustru och student.