Många fastigheter och sjunkande medlemsantal gör fastighetsförvaltning till ett hett ämne, och kyrkostyrelsen tillsatte 2012 en utredning om fastighetshantering och hur ett ekonomiskt utjämningssystem till stöd för små församlingar med ansvar för fastigheter som ska bevaras kan se ut.
Gun Eriksson från Odensala och Husby-Ärlinghundra församling i Märsta, är en av utredarna:
– ”Gemensamt ansvar” heter utredningen, och det är också vad det handlar om. Den är nu ute på remiss fram till december i år, säger Gun Eriksson.
Församlingar och pastorat äger omkring 16 000 byggnader, av dem är omkring 3 400 kyrkor. 2012 uppgick kostnaderna för drift och underhåll av fastigheterna till 3,7 miljarder kronor, en ökning med 49 procent från 2002.
Planering och effektivisering krävs för att klara kyrkans verksamhet och ekonomi i framtiden. Grunden för arbetet enligt Gun Eriksson är en församlingsinstruktion antagen av lokala kyrkofullmäktige:
– Utifrån fastighetsregister som föreslås föras av stiften ska församlingen ta fram en lokalförsörjningsplan som ser minst tio år framåt i tiden. Såväl ekonomiska aspekter som användningen av varje lokal och den kyrkliga verksamhetens behov ska finnas med, säger Gun Eriksson.
Att Vänge som största samhälle blev administrativt centrum i Norra Hagunda församling när fem små församlingar slogs samman har inte varit kontroversiellt. Problemen började i stället när den gamla kyrkskolan där pastorsexpedition och samlingslokaler tidigare fanns, inte kunde användas ens efter renovering och mögelsanering.
– Den plan vi hade när Kyrkskolan renoverats var att bygga ett nytt församlingshem på planen bakom Kyrkskolan och Jonasgården samt finansiera det med de pengar vi räknade med att få när prästgården såldes, berättar Anders Fagerberg, ordförande i kyrkofullmäktige.
Men så blev det inte när nya problem uppstod inte bara i Kyrkskolan. Två av församlingens kyrkor är också mögeldrabbade och stängda i väntan på sanering, och nyligen stängdes också paviljongerna som hyrdes som tillfälliga expeditionslokaler och Jonasgården av arbetsmiljöskäl. Två av församlingens sju anställda arbetar sedan tidigare arbetat hemifrån.
Lösningen som kyrkorådet såg var att riva Kyrkskolan och eventuellt också Jonasgården intill som nu används för ungdoms- och annan verksamhet, sälja prästgården och bygga ett nytt kyrkcentrum. Men de ekonomiska förutsättningarna ifrågasattes, och förslag att i stället rusta upp prästgården framkom.
Ännu i maj 2015 hoppades Anna Hultqvist, kyrkorådets ordförande, att prästgården skulle säljas under sommaren och byggplanerna konkretiseras, men oenigheten bestod.
I ”Gemensamt ansvar” konstateras att det kan vara svårt för små församlingar att göra lokalförsörjningsplaner, och utredarna anser därför att stiften bör bidra med fastighetskompetens och hjälp med upphandlingar.
– Det kan också behöva tänkas i nya banor. Vi har sett att kyrkorum kan användas på nya sätt, till konserter, föredrag och seminarier, eller delvis byggas om till administrationslokaler eller ett litet kafé är exempel, säger Gun Eriksson.
I Norra Hagunda församling har stiftet nu kopplats in.
– Det är olyckligt att det blivit så här, men nu får vi hjälp att ta nya prover på eventuell mögelförekomst, ta fram en ny församlingsinstruktion och en underhållsplan för samtliga fastigheter och också en ekonomisk bedömning av vad det skulle kosta om vi i stället för ett stort nybygge renoverar prästgården och har expedition och ett upprustat församlingshem där, säger Anders Fagerberg.
Anna Hultqvist beklagar liksom Anders Fagerberg att det inte gått att komma överens i församlingen:
– Med ett nybygge skulle vi undvika risken att drabbas av ännu flera mögelskador och bakterieangrepp i gamla byggnader. Men det är så mycket känslor förknippade med församlingskyrkor och lokaler. Stiftets hjälp är välkommet. Men samtidigt tar det tid, och det största problemet är arbetslokalerna, säger Anna Hultqvist.