Enligt länsstyrelsen har S:t Erikshuset "mycket höga arkitektoniska, byggnadshistoriska och kulturhistoriska värden".
De som passerar korsningen Geijersgatan – Viktoriagatan undgår knappast att lägga märke till den stora tegelfastighet som tronar där. På initiativ av bostadsrättsföreningen som äger huset beslöt länsstyrelsen i mars att klassa det så kallade S:t Erikshuset som byggnadsminne. Det innebär bland annat att exteriören inte får ändras och att fastigheten även i övrigt är fredad mot omgörningar. Skyddet gäller också invändigt och omfattar allt från lägenhetsdörrar till trappräcken.
– Jag gillar verkligen den stiliga tegelfasaden på vårt hus, bland annat för de fantastiska dekorationerna. Det säger Margareta Hasselmo, en av de boende i S:t Erikshuset som varit med under processen då länsstyrelsen arbetat fram ärendet.
Fastigheten uppfördes 1929 av Aktiebolaget S:t Eriks Lervarufabriker. När fastigheten byggdes låg den som en sista utpost ute på en åker där S:t Eriks Lervarufabriker hämtade sin lera för framställning av bland annat tegelstenar. Tanken med byggnaden var att visa upp företagets produkter och därför uppfördes det just i tegel. I entréplanet finns fasta montrar där företagets konstgods och hushållskeramik ställdes ut för att visa besökarna.
Länsstyrelsen skriver i sin så kallade byggnadsminnesförklaring att S:t Erikshuset "besitter mycket höga arkitektoniska, byggnadshistoriska och kulturhistoriska värden". Dessutom utgör det ett "värdefullt uttryck för ett kulturarv med stark lokal och regional prägel".
I och med att S:t Erikshuset i Uppsala blivit byggnadsminnesförklarat har det fått ett starkare skydd mot förändringar.
Huset ritades av Uppsalas legendariska stadsarkitekt Gunnar Leche. Byggnaden skiljer sig från många av hans övriga verk, som i allmänhet hade putsade fasader. Gunnar Leche verkar av någon anledning inte ha gillat S:t Erikshuset särskilt mycket och länsstyrelsen skriver att han enligt uppgift aldrig kom att referera till det.
Enligt länsstyrelsen är det minst tio år sedan en fastighet i Uppsala blev förklarad som byggnadsminne. En orsak är att det rör sig om en mycket komplicerad och tidsödande process.
Margareta Hasselmo är glad över länsstyrelsens beslut.
– Fastigheten har inte förändrats sedan den byggdes och vi vill att det ska vara så även i fortsättningen. Det kan ha tillkommit regler som medför att en fastighet måste göras om på ett visst sätt vid renoveringar. Men nu vet vi att S:t Erikshuset är skyddat mot sådana ingrepp.