Det är nästan svårt att ta sig fram i korridoren i S:t Perskyrkan. Längs med borden med leksaker och barnkläder i alla tänkbara former, färger och storlekar trängs besökarna om utrymmet och ljudnivån är hög. Så har det sett ut varje år under lång tid, när klädföreningen i Almtunakyrkan bjuder in Uppsalaborna att fynda samtidigt som man kan bidra till kampen mot hungern i världen. Tillställningen har till och med blivit så populär att föreningen fått flytta arrangemanget från sin egen kyrka där lokalerna är mindre.
– Men det är faktiskt ganska stillsamt här än så länge, det kan vara rätt hysteriskt ibland. Det är känt att det finns fina grejer här och jag tror att många tycker att det känns bra i samvetet att man inte bara slänger sina saker. Förutom att man själv tjänar en hacka går 30 procent till välgörenhet, säger Birgitta Almlöf-Karlsson, som står bakom bordet med fikabröd och kaffe i församlingssalen. Hon är en av dem som varit med i många år och sett till att arrangemanget blivit väl inövat.
Uppsalabon Elina Jorild kom till kyrkan för att leta efter en pyjamas till snart tvåårige sonen Hampus, men gick bet när hon kom lite för sent och satsade på mockasin- och strumplådan i stället.
– Jag uppskattar verkligen idén med återanvändning. Men det är svårare att hitta kläder till mig själv, det skulle vara mer utbud för vuxna, säger hon.
Totalt 17 000 kronor drogs in till insamlingen under lördagens försäljning, som i år öronmärkts till arbetet för mat, rent vatten och hälsa bland barn i Uganda.
Om det var de yngre som dominerade i S:t Perskyrkan var medelåldern högre på Furuliden i Björklinge, där de lokala föreningarna och Svenska kyrkan stod för ett lika inarbetat koncept för att samla in pengar till fastekampanjen. En tipspromenad runt om i krokarna var ett av de beprövade greppen som lockade många besökare.
– Det är sjunde året i rad nu som vi gör detta och det lokala engagemanget brukar alltid vara bra. Konfirmandgruppen är med och säljer korv utanför så vi får med ungdomarna också, sade Ing-Marie Svedlund-Lundén som skötte en del av ruljansen med Eivor Palmqvist vid sin sida.
Hur står det egentligen till med den folkliga givmildheten då? Ganska så bra, framför allt bland de äldre, menade Eivor Palmquist. Kanske mest beroende på att de är mer vana att bära med sig kontanter när det skramlar i insamlingsbössorna.
– Men det är ju lätt att skylla på det också, att man inte har pengar på sig, flikade Kerstin Persson in.