Det visar forskare vid Umeå universitet och Regionalt cancercentrum i Uppsala tillsammans med kolleger i New York i en studie som publiceras i den välrenommerade cancertidskriften Journal of the National Cancer Institute, JNCI.
– Det svenska initiativet ses redan som ett föredöme i USA och många andra länder som brottas med problemet att en stor andel patienter med nästintill obefintlig risk för metastaser i skelettet helt i onödan genomgår sådana undersökningar, säger Pär Stattin, professor i urologi vid Umeå universitet.
Utifrån bland annat tumörens storlek när den upptäcks, hur cancercellerna ser ut i mikroskopet och halten av ämnet PSA i blodet delas prostatacancer in i lågrisk, mellanrisk och högrisk. Vid lågrisk prostatacancer lever patienterna för det mesta i många år utan symtom och dör så småningom av någon annan orsak än sin cancer.
Av de cirka 9 000 män i Sverige som årligen får diagnosen prostatacancer hör majoriteten till lågriskgruppen. Enligt riktlinjerna för handläggning av patienter med prostatacancer är det endast vid värk från skelettet som patienter med lågrisktumörer ska genomgå en skelettundersökning.
– Ändå undersöktes i början av 2000-talet nära hälften av patienterna i denna grupp med så kallad skelettscintigrafi, skiktröntgen eller magnetkamera för att se om det fanns några tecken på att cancern spridit sig till skelettet. Den siffran har nu sjunkit till tre procent, säger Pär Stattin.
Enligt forskarna är förklaringen till framgången ett aktivt användande av det nationella prostatacancerregistret, NPCR, som handläggs av Regionalt cancercentrum i Uppsala. I det registreras vilka undersökningar och behandlingar patienterna genomgår.
– Dessa uppgifter återkopplas sedan årligen till oss läkare tillsammans med information om i vilken mån insatta undersökningar och behandlingar överensstämmer med nationella och internationella riktlinjer, säger Pär Stattin.
Riktlinjerna säger också att patienter med högrisktumörer bör genomgå någon form av skelettundersökning. Även i den gruppen har dock andelen som undersöks sjunkit något.
– Det visar att ansträngningen att få ner onödiga skelettundersökningar av lågriskpatienter bör kombineras med tydlig information om vikten av att undersöka om cancern spridit sig till skelettet hos patienter med högrisktumörer, säger Pär Stattin.