I Uppsala läns landsting får alla kvinnor till och med 25 år hämta ut p-piller till en kostnad av 100 kronor per år. Det är en subvention av preventivmedel som Sveriges kommuner och landsting rekommenderar och som landstinget i Uppsala klubbade igenom i februari.
Men subventionen gäller bara preparat som ingår i läkemedelsförmånen och där har utbudet minskat rejält. Om man äter en sort som inte omfattas av läkemedelsförmånen får man i fortsättningen betala hela kostnaden själv. För att få ett p-piller som inte är rabatterat måste det i så fall vara starkt medicinskt motiverat. De allra vanligaste biverkningarna som humörsvängningar, minskad sexlust och nedstämdhet räknas inte.
De p-piller som är kvar i läkemedelsförmånen är inte alltid de nyaste och bästa alternativen. Två av de sorter som inte längre ingår hör dessutom till de mest populära bland unga kvinnor. Det är det östrogenfria minipillret Cerazette och det lågdoserade kombinationspillret Yasmin/Yaz.
Försämringen beror på att vissa läkemedelsföretag som tillverkar p-piller av affärsstrategiska skäl valt att plocka bort sina preparat ur läkemedelsförmånen. Samtidigt har de blockerat möjligheterna för konkurrenter att ta över marknaden och mångdubblat priset för sina p-piller, berättar Gunilla Thörnwall Bergendahl vid SKL, Sveriges kommuner och landsting.
– Det här drabbar patienterna, det vill säga kvinnorna, säger Gunilla Thörnwall Bergendahl.
Om man ändå väljer att betala för icke-rabatterade p-piller, kan summan skilja sig åt rejält, beroende på vilket apotek man går till. Orsaken är apoteksbolagens fria prissättning, vilket innebär att apoteken får sätta vilket pris som helst.
Varför kan inte alla p-piller ingå i förmånssystemet?
– Det finns en gräns för vad staten är beredd att betala för ett p-piller om det inte är tillräckligt effektivt för det pris som företagen kräver, säger Gunilla Thörnwall Bergendahl.