Färre anmäler sexualbrott

Gun Heimer, professor och chef för Rikskvinnocentrum i Uppsala, säger att hon är bekymrad över de senaste årens utveckling vid Uppsalapolisen.
- Vi hade landets främsta familjevåldsrotel för några år sedan. Där finns poliser som har skaffat sig en enormt god kompetens. Men sedan har det arbete inte längre prioriterats och utredningstiderna är i dag orimligt långa, säger hon.

UNT berättade tidigare i veckan om en 16-årig flicka i Uppsala som för fyra månader sedan anmält en namngiven gärningsman för två fall av våldtäkt. Beskedet från polisen är att man inte haft tid att arbeta med ärendet. Polisutredningar om våld mot barn ska enligt lag göras färdiga inom tre månader. Men enligt familjevåldsrotelns samordnare tvingas man bryta mot den bestämmelsen varje dag.
— Risken är stor att man som offer till sist avstår från att gå vidare med en anmälan. Bemötandet från polisen är oerhört viktigt just vid denna typ av brott, säger Åsa Witkowski, vårdchef vid Rikskvinnocentrum.

I syfte att förbättra rutinerna vid omhändertagande och bemötande av sexualbrottsoffer drog Rikskvinnocentrum i samverkan med åklagarmyndigheten och polismyndigheten i början av året i gång ett kvalitetsprojekt kring sexuella övergrepp. Bland annat ska utredningen analysera varför så få våldtäktsanmälningar leder till åtal. Av 58 anmälningar i Uppsala län 2004 hade i början av året endast sju lett till åtal.
— Det finns naturligtvis bevissvårigheter i den här typen av ärenden. Men det finns säkert även en hel del som kan förbättras i både vårt och polisens arbete för att nå fram till fler fällande domar, säger Gun Heimer.

Polisen har med hänvisning till resursbrist ännu inte tagit fram data till studien och den fullständiga resultatet dröjer. Rikskvinnocentrums egen journalgranskning är dock klar och visar bland annat att de flesta av de 40 kvinnor över 18 år som under 2004 sökte sig till Rikskvinnocentrum efter att ha blivit utsatta för sexualbrott var positiva till en kuratorskontakt. Antalet sökande ökade även något jämfört med föregående år och de allra flesta var positiva till att komma på återbesök. Däremot var det färre än väntat, runt 50 procent, som valde att gå vidare med en polisanmälan. Under de senaste åren har den siffran varit drygt 75 procent.
— 50 procent är fortfarande högre än siffror studier visat för landet i stort. En relativt hög andel av de som kommer till oss väljer att anmäla. Samtidigt är det oroande att anmälningsfrekvensen ser ut att minska bland våra patienter, säger Gun Heimer.

Hon och Åsa Witkowski tror att mediernas fokusering på våldtäktsmål där offer utsatts för vad som upplevs som kränkande behandling i rätten kan ha bidragit till att en del väljer att inte anmäla. Det har också blivit mer allmänt känt att få anmälningar leder till åtal. Med rådande utredningstider hos Uppsalapolisen har Rikskvinnocentrums egna anställda börjat fundera på om det verkligen är rätt att uppmana sina patienter att anmäla.
— Det måste till en förändring. Vi kan inte uppmana kvinnorna att anmäla om ingenting sedan händer. Vi har tidigare kunnat vara stolta i Uppsala över den så kallade Uppsalamodellen med god samverkan mellan myndigheter i omhändertagandet. Nu satsar polismyndigheter runt om i landet på sitt arbetet med våldtäktsoffer medan personalen på familjevåldsroteln i Uppsala har fått en helt orimlig arbetsbörda, säger Gun Heimer.

UNT-fakta

I veckan föreslog Jämo i en utredning att Rikskvinnocentrum, som funnits sedan 1995, i samverkan med bland annat åklagarmyndigheten och Brottsoffermyndigheten få i uppdrag att ta fram ett nationellt samverkansprogram med syfte att förbättra bemötandet av sexualbrottsoffer. I Jämos utredning föreslås också att ärenden som gäller sexualbrott ska bedrivas särskilt skyndsamt med tidsfrister både för förundersökningen, beslut i åtalsfrågan och domstolsförhandlingen.