Färre anmälda smitningsolyckor
Smitningsolyckor är ofta svårutredda eftersom de är så kallade uppsåtsbrott, där polisen måste bevisa förarens avsikt att smita.
— Det är knepiga fall att utreda. Vi måste kunna visa på ett uppsåt, att föraren hade för avsikt att smita.
Och även om polisen skulle få tag på smitarens registreringsnummer så är det inte alls säkert att fallet slutar med ett bötesföreläggande.
— Ett problem för oss är att få tag på rätt chaufför. Om den person som bilen står registrerad på säger att det inte var han som körde utan "Nisse", då kan vi inte göra mycket, säger Hans-Olof Selhammer.
Uppsalapolisens statistik visar att antalet anmälda smitningsolyckor har minskat. År 2004 anmäldes 204 olyckor, och förra året 156.
— Men det finns säkert ett mörkertal eftersom alla smitningar inte anmäls till polisen, säger Åke Löf, chef för trafikavdelningen vid Uppsalapolisen. Han säger att smitning är en allvarlig förseende som förutom böter även kan medföra indragning av körkortet.
Hans Olof Selhammer tycker sig dock ha märkt att vissa typer av smitningar verkar öka.
— Det handlar om viltolyckorna i länet. Jag tycker att det har varit en tendens under höstern och vintern att folk oftare smiter i samband med viltolyckor. Man åker bara ifrån platsen efter att ha inspekterat sin bil, eller också anmäler man olyckan senare. Viltolyckor skall omedelbart anmälas till polisen, och platsen märkas ut med varningstriangel.
Thomas Lekander vid Vägverket säger att han har en fingertoppskänsla av att upplösta normer och värderingar gör att folk tenderar att smita oftare i dag. Man vill inte ha problem, besvär med rapporter, kanske böter och en prickning.
Någon statistik över smitningsolyckor förs inte vid Vägverket sedan ett dataregister lades ned för ett par år sedan.
Men rör det sig om smitningsolyckor med svåra personskador brukar polisen i allmänhet anstränga sig mer:
- De brukar få fatt i smitaren inom ett dygn, säger Thomas Lekander.
Så jobbar vi med nyheter