UNT:s serie ”Ung och otrygg” väcker viktiga frågor, inte minst om tryggheten i Uppsalas offentliga miljö. Säkerhet är centralt för tillit; en allmän känsla av osäkerhet och otrygghet utgör följaktligen hot mot demokratin och det öppna samhället. Att åtgärder måste vidtas så att människor känner sig trygga i det gemensamma vardagsrummet är självklart. Den person som allvarligt kränker en annan ska ställas till svars och lagföras.
Det som inte får ske i tider av otrygghet är att vi börjar peka ut vissa grupper av människor i samhället som ansvariga för gärningar som individer begår. Följder av skuldbeläggande av hela grupper har vi sett nog av; det slutar alltid med tragedi.
Vad ansvariga vuxna säger och gör spelar roll. Ger vi fel signaler kan vi cementera fördomar som aldrig går att radera helt.
Därför bör man aldrig uttrycka sig generaliserande och fördomsskapande när exempelvis läget i centrala Uppsala beskrivs. Brott och andra handlingar som kränker och skapar otrygghet utförs inte av "grupper", som i någon bisats får epitetet som ensamkommande, invandrare eller nyanlända. Grupper begår aldrig brott, enbart individer kan ställas till ansvar. Ibland kryddas beskrivningen ytterligare med signalord som klingar av gammalnationalistisk skolbokspropaganda, associerande till den opålitliga, mörka främlingen.
UNT har talat med unga ensamkommande som är förbannade på de killar i city som trakasserar tjejer: De borde straffas! Dessutom förstör de för alla andra, då det känns som att alla svenskar tänker att varenda kille är ”en av dem” som gör dumma saker. De vågar själva inte gå i större grupper och undviker city.
Att begå brott är oacceptabelt. Vi borde ändå kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och fatta att även nyanlända killar är individer, och att de kan avsky dålig respekt mot tjejer och kvinnor. På samma sätt som alla svenska män inte kan anklagas för metoo.