Det var 2014 som kvinnan och hennes kolleger vid ett försäkringsföretag reste till en skidort i Alperna. Företaget stod för kostnaderna på 23 000 kronor per deltagare eftersom det hela betecknades som en arbetsresa.
Men Skatteverket påtalade att konferenstiden bara uppgick till 14 timmar medan 23 timmar veks åt måltider och skidåkning.
Eftersom skidorten är svårtillgänglig blev restiden 16 timmar. Skatteverket anser att företaget valde orten med tanke på den goda skidåkningen och att man skulle ha åkt till en plats med kortare restid om det varit en arbetsresa.
De anställda på företaget arbetar vanligtvis på vardagarna. Resan pågick från torsdag till söndag och att man åkt över en helg tyder på att det inte rörde sig om en jobbkonferens, menar myndigheten.
Kvinnan invände att det inom företaget finns ett stort behov av att komma bort från kontoret och diskutera verksamheten under koncentrerade former.
Förvaltningsrätten fastställer att kvinnan ska förmånsbeskattas med två tredjedelar av kostnaderna för resan.
Enligt Skatteverket är tumregeln att konferenstiden bör uppgå till minst sex timmar per dag för att det inte ska bli fråga om förmånsbeskattning. Det får inte finnas stora inslag av nöjen eller rekreation och har resan gått till en mycket avlägsen plats kan syftet ifrågasättas.