Det är en intressant fråga, tycker jag, eftersom den skulle kunna visa vart fantasylitteraturen är på väg. Har inte fantasyn länge försökt utvecklas bortom schablonerna? Redan Ursula K. LeGuins första tre böcker om trollkarlen från övärlden, utgivna 1968–72, var uppenbart skrivna som en motreaktion mot Tolkiens Sagan om ringen.
I panelen sitter två fantasyförfattare, Anders Björkelid och Joe Abercrombie (Storbritannien) samt bloggaren Anna Bark Persson, men de svar hon får är bara allmänna fraser av typen ”fantasy kan se ut hur som helst”, ”alla författare gör på sitt eget sätt”.
Publiken är snabb till skratt när panelen leker lite med välkända fantasyklichéer, men om man ironiserar över schablonerna på det sättet bidrar man till att konservera dem. Då har man fortfarande inte rört sig utanför dem. Diskussionen lever inte upp förrän en tjej i publiken frågar:
– Fantasy som bryter mot könsrollerna borde vara en självklarhet. Varför tror ni att det fortfarande inte är så?
– Jag trodde att jag skrev böcker om matriarkat, men det har jag aldrig fått höra, svarar Björkelid. Läsarna ser ett patriarkat även när det inte finns där. Man får ofta en klapp på axeln när man sätter svärdet i en kvinnas hand, som om det var något nytt.