Fångar på Storvretafort
Är du typen som kastar dig i soffan på fredagskvällen och håglöst zappar mellan kanalerna? Då kanske du har något att lära av de hundratalet unga som åkt från Gimo, Örbyhus, Jakobsberg till Storvreta för att vara tillsammans.
Foto: Rolf Hamilton
Där tävlingar pågår i "celler" i husets många rum.
Så många jackor trängs på hängarna att de nästan rasar av, skorna man sparkat av sig bildar ett mindre hav.
- Min expedition ser ut som Pettssons snickarbod, skrockar pastor Mikael Ericson.
En skruvdragare kan också vara en pastors verktyg.
Det är hans kyrka, en ekumenisk sammanslagning av baptist- och missionskyrkan som ordnat kvällen, tillsammans med svenska kyrkan.
Allt för att de unga ska få ha kul. Efter tävlingen blir det rockkonsert. Och sedan blir et knökfullt i kyrkorummet till ungdomsgudstjänst.
- Lite allvar efter det roliga, säger pastorn.
Fångarna på fortet-tävlingen är lite av en tradition.
- Men förr blev man inlåst i en cell med en öppnad burk surströmming om man inte klarade en deltävling.
Här finns annars det mesta, utom tigrar - och insekter.
Fast, Fångarna på fortet på tv hade ju sin storhetstid för femton år sedan, tänker jag.
- Jo, men jag såg det när jag var liten, det var spännande, säger Klara Hurtig från Valsätra.
Men mest ser hon fram emot en gren inspirerad av det nyare programmet Mästarnas mästare: "duellen" med fallande pinnar.
- Man brukar längta efter fredagskvällen i kyrkan, att få vara sig själv, säger Alice Andreasson.
Vi letar oss vidare. Ser hur laget Finska pinnarna tar sig igenom blindgången i "mörkret". Hur ÖIF Hästsport klarar "hängningen". Bandet The Flanders soundcheckar. Överallt är det glädje, energi, värmen av att vara tillsammans.
Vi lämnar Lyckebokyrkan som påminner om en bikupa. Surret tystnar inte där än förrän det närmar sig midnatt.
Så jobbar vi med nyheter