För ett par månader sedan satt Caisa Salmonsson ensam vid frukostbordet och kollade Facebook i sin mobiltelefon. Hon såg att någon av hennes vänner hade deltagit i en tävling som Ikea anordnat, kallad Folkets Ikeakatalog. Företaget beskrev det som att man ville se hur vanliga svenskars hem egentligen såg ut. Tävlingsbidragen fick företagets logga på sig och såg ut som en katalogframsida.
– Jag tänkte att det kunde vara kul att se hur katalogen skulle se ut med vårt hem på framsidan så jag tog upp telefonen och tog en bild av vardagsrummet, säger Caisa Salmonsson och gestikulerar med sin telefon.
Genom det här blev hon automatiskt också med i tävlingen. Inget hon tänkte vidare mycket på, förrän att hon fick ett mejl från Ikea.
– Då bad de om att få lite fler bilder på vårt hem så jag gick runtoch knäppte några med telefonen och mejlade över.
Av de 800 bidragen som hade skickats in valdes sju ut att få vara med i katalogen, tre vann ett presentkort på 10 000 kronor och en valdes till slutlig vinnare – familjen Salmonsson.
Representanter från företaget, en journalist, en stylist och en fotograf kom hem till familjens hus och knäppte bilder och ställde frågor och sedan var det klart. Katalogen kunde publiceras på webben och gå i tryck.
På releasefesten hade bilder på familjens hem tryckts upp i vad Caisa Salmonsson själv beskriver som monsterformat, och katalogen har tryckts i tusen exemplar.
– Vi skrattade ganska mycket åt hur konstigt det kändes där på releasefesten, säger Caisa Salmonsson.
Men att få sitt hem exponerat för andra har de inget problem med.
– Det är ingen big deal. Vi har alltid en massa människor här hemma. Hur vårt hem ser ut är faktiskt inte så hemligt.
Och även om en hel del av inredningen faktiskt kommer från möbelvaruhuset skulle Caisa Salmonsson inte kalla det för ett ”Ikea-hem”.
– Det är ju absolut inte Ikea från topp till tå. Jag skulle säga att vi blandar upp med Ikea. Vi har mycket saker från loppis, några lite dyrare saker och så saker från Ikea.
Sedan familjen flyttade in i huset i södra Gottsunda har det bytt skepnad ett par gånger, Caisa Salmonsson själv beskriver det som att de gör om mest hela tiden. På allvar gjorde de om för ett år sedan då huset renoverades. Hösten ägnades åt sovrummen och våren ägnas nu åt resten av huset.
– Vi var faktiskt lite trötta på den öppna planlösningen här nere. Vardagsrummet var som en resonanslåda, säger Caisa Salmonsson medan hon visar runt i tvåplanshuset.
Trappan till övervåningen fick byta sida och hallen tyckte de var för liten så den fick bli större, vilket den också blev genom att trappan flyttades. Från tv-rummet på ovanvåningen vetter två stora fönster ner mot vardagsrummet. Det var etagekänslan som finns i huset som familjen föll för direkt när de flyttade in i huset 2001.
– Det här området såldes väldigt snabbt och när vi fick veta att husen var till salu så fanns det bara ett kvar. Vi lade en reservation på fredagen och redan under helgen ställde sig två andra i kö så vi fick bestämma oss snabbt, säger Caisa Salmonsson.
När UNT besöker familjen Salmonssons nu prisbelönta hem är Caisas man Patric fortfarande på jobbet och elva-åriga dottern Wilma kommer efter ett tag hem från skolan. Innan dess visar Caisa och fyra-åriga Tindra runt på övervåningen. I föräldrarnas sovrum stod tidigare fyra garderober, något man nu har ändrat på. Sängen fick hoppa fram och utrymmet som skapades bakom sängen blev en, som Caisa Salmonsson säger, dressing-skrubb.
– Lite walk in closet-känsla, säger hon.
Medan vi går mot barnens rum berättar hon att familjen gör om ganska ofta, genom både små och stora projekt. Mycket slängs ut och ofta köper Caisa Salmonsson nya småsaker att pryda hemmet med.
– Jag tycker verkligen att vi är experter på att slänga saker. Vi slänger och slänger men det finns alltid en massa grejer kvar.
Barnen har själva fått bestämma inredningen. Att Tindras favoritfärg är lila syns i hennes rum medan storasyster Wilma ville ha ett orientaliskt tema i sitt rum.
– Vem är det som bor här inne, är det en prinsessa eller är det Tindra? frågar Caisa Salmonsson.
– Det är jag! svarar Tindra och slår ut med armarna.
På nedervåningen fick ett gästrum ta plats i och med omgörningen.
– Vi har så ofta folk som hälsar på så vi behövde ett gästrum. Men jag har fortfarande många visioner även här, så det är inte färdigt ännu, säger Caisa Salmonsson.
När rundturen är avklarad visar det sig att inte speciellt många rum i huset är helt färdigställda, men det kommer de kanske heller aldrig att bli. Dörrarna på nedervåningen ska målas svarta, tv-rummet ska fixas klart och köket är ett drömprojekt som hon vill totalrenovera. Att inreda är något man gör hela tiden.
– Man kan inte hetsa på med inredningen. Det måste få ta lite tid så man får suga på det. På ett sätt kan man väl säga att vi fortfarande håller på att flytta in. Det sker liksom aldrig på tvång utan när det finns inspiration, säger Caisa Salmonsson när vi satt oss vid matbordet.
Ur vardagsrummets stereoanläggning strömmar lugn loungemusik.
I sin helhet beskriver hon familjens inredningsstil som varm.
– Men absolut inte varm som i terracottatapeter utan som i hemtrevligt. Vi har haft flera olika inredningsstilar genom åren, exempelvis den minimalistiska och panelgardiner överallt. Nu satsar vi på att det ska vara trivsamt. En plats där man vill stanna kvar. Jag är så less på det ”nordiska” som alla pratar om. Jag ryser nästan av bara ordet, säger Caisa Salmonsson.
En annan livsfilosofi är att alla saker i hemmet verkligen ska gå att använda och någon perfektionist är hon inte.
– Jag har inte lust att byta ut saker bara för sakens skull. Accentfärger är det värsta jag vet och sådant där när man ska ha en limegrön kudde i soffan bara för att det är vår. Vi inreder vårt hem med saker som vi tycker om.
Det är med viss stolthet som Caisa Salmonsson plockar fram två kataloger ur en bokhylla och visar upp. Katalogens framsida avbildar familjens kök och tittar man lite närmre ser man att motivet på baksidan är hämtat från den vita skänk som står mot en av väggarna. Men man måste titta noga för det händer ständigt saker i familjen Salmonssons hus, mycket byter plats och nya saker kommer till. Men helhetskänslan består.
– Vi har inget sådant där ”snyggo-hem”. Vi har ett hem där man bor, ett hem där man får vara och allt inte behöver vara helt perfekt.