Familjen Norman har källsorterat i 25 år
Familjen Norman i Uppsala är inte förvånade över att Uppsalaborna är dåliga på sopsortering. Det är svårt för dem som saknar bil. Och det är ont om återvinningsstationer. Själva har de källsorterat i 25 år.
Familjen Norman i Luthagen i Uppsala började kompostera på 80-talet. Carl-Henric Norman tycker att det är naturligt att försöka återvinna så mycket som möjligt.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
- Vi använder saker tills de inte fungerar längre i stället för att köpa nytt hela tiden. Man vill göra något för miljön. Vi började i liten skala och nu har det blivit naturligt för oss, säger Mona Norman.
Maken Carl-Henric Norman håller med.
- Men om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag har svårt att slänga saker, jag återanvänder så mycket jag kan själv. Vi är likadana bägge två, säger Carl-Henric Norman.
Under diskbänken finns bara två kärl, ett för komposterbart och ett för brännbart. I en skrubb står lådor för batterier, glödlampor, metallförpackningar, pappersförpackningar, glas, grovsopor och så vidare.
- Det är ganska enkelt att sköta sorteringen i hemmet och sedan tar vi med dem till återvinningscentralerna eller återvinningsstationerna på cykel eller i bil, säger Carl-Henric Norman.
Men de har förståelse för att det är svårt för alla att sköta källsorteringen.
- Det är svårt för dem som saknar bil. Jag begriper inte hur de ska göra för att återvinna. Det finns alldeles för få platser där man kan återvinna glas och pappersförpackningar i centrum. Hur är det tänkt att människor ska kunna hjälpa till om de inte får chansen? säger Mona Norman.
Återvinningssystemet med två kärl under diskbänken och ett utrymme för grovsopor och förpackningar, är det system som rekommenderas av kommunen.
- Det ska inte behöva vara så komplicerat, allt som inte är brännbart eller komposterbart kan man lägga i påsar i förrådet eller i en skrubb tills det är dags att åka till återvinningscentralen, säger Tommy Högström på kommunens VA- och avfallskontor.
Så jobbar vi med nyheter