”Vi har en blandning av designklassiker, Ikea och loppisfynd”
Tavlan med det självironiska citatet hänger väl synlig i trappan hemma hos familjen Einholt, så synlig att en besökare inte kan låta bli att först se sig omkring och konstatera att huset ser ut som en inredningstidning, för att sedan vända sig till någon i familjen och fråga om citatet på tavlan stämmer. Är det så ni har det?
– Men ja! Jag fick tavlan i present av min syster och vi skrattade så mycket. Det är ungefär så vi har det, plus en massa ärvda saker, skrattar Caroline Einholt Odelhall.
I augusti flyttade familjen in i ett helt nyrenoverat radhus från 1960-talet på Kvarngärdet, en hyresrätt via Uppsalahem. Något de hade väntat på i många år.
– Det är en dröm som blir sann att få bo här. Jag minns en gång när jag så gärna ville byta till mig ett radhus att jag gick och la lappar med bytesförfrågan i alla brevlådor, ingen svarade. Så det är helt fantastiskt nu, här ska vi bo tills vi blir pensionärer, säger Caroline Einholt Odelhall som arbetar som barnskötare på en Montessoriförskola. Maken Roger Einholt jobbar som säljare. De två döttrarna Maja, 5,5, och Ellen, 7, leker högljutt på övervåningen med ett grannbarn.
– Vi älskar verkligen det här området. Alla flyttade dessutom in samtidigt, det var lite semesterby-känsla när alla gick omkring med sina kartonger. Nu springer barnen in till varandra hela tiden.
Uppsalahems hus på Kvarngärdet ingår i ett område med låga radhus som byggdes på 1950- och 1960-talet för att lösa en akut bostadsbrist. Med tiden blev husen, som enligt Roger inte byggdes för att stå kvar i många år, mycket slitna. Renoveringen har debatterats friskt, inte minst på grund av kraftigt höjda hyror hos en annan hyresvärd i norra delen av området.
– Men vi tycker det är helt okej med hyran här. De blåste i princip ut hela huset och byggde nytt, säger Roger.
Radhusen har byggts både om och ut, vilket syns på de intressanta vinklarna i taket och ett nyinsatt takfönster som släpper in ljus i trappan till övervåningen.
– Jag älskar det där takfönstret, det känns som rena Louisiana. Man vill bara sitta där med ett glas vin och höra regnet smattra, säger Caroline som är väldigt intresserad av inredning och har utbildad sig till flyttstylist, något hon hoppas arbeta med i framtiden.
– Inredning är min passion, jag kan bli alldeles lycklig av en färgkombination eller en vacker bild i en tidning. Jag har små ”piff-altare” överallt! Vi försöker verkligen ha vår egen stil här hemma och det känns som att vi har landat nu i något som passar.
Och det som passar är en lagom och mycket hemtrevlig blandning av arvegods, lite ombyggda Ikeaköp, många mjuka kuddar, två stora vita soffor, lite fengshui och några möbler som de hittat på sitt torp, ett hus utanför Östervåla.
– Vi brukar säga att vi har varit second handaffären ”torpet” och hittat våra saker, de som sålde huset lämnade kvar både saker och möbler, säger Caroline och visar ett litet stringbord i vardagsrummet.
Torpet – ännu en anledning till att det är skönt att bo i nyrenoverat.
– Där håller vi ständigt på och bygger och sköter trädgården, därför är det extra skönt att allting är klart här, säger Roger.
I hemmet är de allra mest nöjda med att de nu har plats för två stora, mjuka soffor mittemot varandra i vardagsrummet – en annan av Carolines drömmar – och så deras mest fantastiska fynd, Tolixstolarna som normalt kostar flera tusen kronor styck – men som de fick köpa för några hundralappar från en restaurang som skulle bygga om. En annan favorit är bokhyllan i vardagsrummet, som är byggd av köks-överskåp från Ikea.
– Jag älskar böcker, i vår förra lägenhet hade vi en hel vägg. Nu har vi de här djupa hyllorna så att böckerna kan stå i dubbla rader.