Irén Langeland och Danilo Dostani utanför sin eldhärjade bostad.
Vid lunchtid på nationaldagen befann sig Danilo Dostani vid en lekpark i närheten av sitt hem på Morgonvägen i Storvreta tillsammans med familjens yngsta dotter Mila, 1.
Plötsligt kunde han höra hur människor började ropa att man skulle ringa 112.
– Då sprang jag tillbaka till lägenheten och såg hur hela balkongen stod i lågor. Det var helt absurt och svårt att ta in, jag tror att jag hamnade i chock, berättar han.
Mamma Irén Langeland befann sig i Gränbystaden tillsammans med den äldsta dottern Olivia, när hon plötsligt fick telefonsamtalet.
– Jag förstod inte vad Danilo menade, om det var vår lägenhet eller om det var själva huset som brann, säger hon.
Paret Danilo Dostanis och Irén Langelands eldhärjade lägenhet.
Både Danilo, Irén och de andra boende i området oroade sig mycket över grannen som bor under familjen. Efter att man konstaterat att familjen var i säkerhet så började man leta efter henne.
– Hon är i 80-årsåldern och har även problem med hörseln. Men efter ett tag fick vi veta att hon befann sig på annan ort, säger Danilo.
– Jag blev så lättad när jag fick veta att hon var i säkerhet, säger Irén.
Paret Danilo Dostanis och Irén Langelands eldhärjade lägenhet.
Räddningstjänst, ambulans och polis var snabbt på plats i området och evakuerade alla boende till ett grönområde i närheten. Samtidigt som brandkåren påbörjade släckningsarbetet blev Irén och Danilo förhörda av polis.
– Vi vet verkligen inte vad som kan ha startat branden, men de håller på och undersöker det, säger Danilo.
Församlingsgården öppnade sina dörrar under kvällen för de som tvingades evakuera sina hem. Väl där la sig chocken lite.
– Då förstod jag lite mer vad som egentligen hade hänt, och då började jag gråta, berättar Danilo.
Men då blev han tröstad av dottern Olivias kloka ord.
– Hon frågade mig varför jag var ledsen, och då sa jag att det berodde på att vi förlorat alla ägodelar.
Då svarade dottern:
– Men det är ju bara saker pappa, återberättar han.
Stefan Holmström hjälper till att bära en spjälsäng som han skänkt till familjen medan grannen Ulrika Harnesk håller upp dörren till evakueringslägenheten.
Familjen beskriver en uppslutning från grannskapet, bostadsrättsföreningen och kommunen som varit över deras förväntan.
– Ordförande i bostadsrättsföreningen sa nästan på en gång att det fanns en tom lägenhet på samma gård som Uppsala kommun äger, och att vi skulle få använda den som evakueringslägenhet, berättar Danilo.
Lägenheten, som är identisk med deras andra, hoppas föräldrarna ska bidra till att det inte blir för drastiska förändringar för barnen.
– Det är dem vi först och främst fokuserar på just nu, säger Irén.
Under den gångna veckan har familjen bott hos släkt och vänner, samt på hotell. På fredagen fick de tillgång till evakueringslägenheten.
– Vi är så tacksamma över hur bra allt har gått, trots allt. Även om vi är ledsna över det som hänt så väger omgivningens enorma stöd upp det otroligt mycket, säger Irén.
Danilo Dostani och Irén Langeland utanför sin evakueringslägenhet.
Under fredagen anordnade familjen en insamling i hopp om att snabbt kunna starta upp livet igen.
– Vi har absolut ingenting just nu, så vi hoppas att vi kan samla ihop det mest nödvändiga för barnens skull, sa båda inför.
Deras förhoppningar besannades under dagen då många kom förbi för att skänka saker till evakueringslägenheten.
– Vi har fått så bra hjälp från bostadsrättsföreningen, ja från hela Storvreta. Att vi står här på samma gård fyra dagar senare, jag kan inte förstå det, säger Irén.
– Det känns som Guds gåva, säger Danilo som berättar att insamlingen gav allt som familjen behöver.