Elin Bjarnegård river ost till den vegetariska lasagnen när vi kommer lagom till middagen hemma i familjens radhus i Ulleråker.
Barnen Henry, 6 och Sonja, 5 sitter och ritar i ett hörn av köket men reser sig titt som tätt för att vara med när salladen ska fixas.
På köksbänken står en form med skivad halloumi och aubergine, varvat med färska lasagneplattor och tomatsås, en av de många vegetariska rätter som familjen numera lagar.
Familjen är deltidsvegetarianer för att minska sin klimatpåverkan. Man skulle kunna kalla dem flexitarianer.
– Jag har aldrig varit en stor köttätare, mest ätit av gammal vana säger Elin Bjarnegård, som forskar i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Hon och maken Fredrik har sedan ungefär ett år tillbaka i princip helt slutat köpa hem kött. Fisk äter de ungefär en gång i veckan och de kan äta kött när de blir bjudna på det eller om de blir sugna när de är på restaurang. Barnen äter vanlig matsedel i skola och förskola.
Men middagarna hemma är till allra största del vegetariska.
– Och lär så förbi, för det fungerar jättebra och är inte alls krångligt, säger Elin Bjarnegård.
Hon och Fredrik gick en, som de beskriver, mindre krånglig väg när de ändrade sitt konsumtionsmönster. Köttfritt är en riktlinje, ingen regel.
– Jag ser ingen anledning att helt förbjuda mig själv att äta kött. Att inte vara strikt vegetarian underlättar också i många sociala sammanhang. Det här påverkar inte heller barnen så att de måste äta särskild mat på dagarna och här hemma behöver vi inte laga olika mat till olika familjemedlemmar, säger Elin.
Utan att de riktigt tänkt i de banorna personifierar de en växande rörelse i västvärlden där allt fler hakar på trenden flexitarianism.
Att vara flexitarian innebär att äta mestadels vegetarisk kost och ibland, när man känner för det, även kött, fisk, skaldjur och kyckling. Många som kallar sig flexitarianer har gett upp rött kött av hälsoskäl medan andra, av miljöskäl, äter endast närproducerat, ekologiskt kött.
Och hemma hos Bjarnegårds tycks det inte vara några problem med att tillfredsställa barnens behov. De älskar vegetariska rätter som raggmunk, pannkaka, pasta...
– Och sushi, ropar Henry och berättar om en gång han tryckte i sig 12 sushibitar och dessutom hade turen att få en bit till - lillsyrrans kvarlämnade bit.
Och hur är det att inte äta så mycket kött?
– Jag tycker det är bra men jag vet inte varför. Och så är det gott, säger Sonja.
Det har blivit dags att ställa in lasagnen i ugnen och pappa Fredrik, som pendlar till jobbet som energingenjör i Stockholm, kommer in genom ytterdörren och hakar på klimatdiskussionen som kommit i gång.
– Förhoppningsvis kan vi inspirera andra att välja mat som belastar klimatet mindre. Det är ingen stor uppoffring, säger Fredrik Bjarnegård.
Han, erkänner att han älskar charkuterier, tyckte att det var en ansträngning att ställa om i början. Men som med alla nya rutiner, blev det till slut en vana.
– Som det här med att vänja sig vid annan smak och konsistens. I stället för kyckling och köttfärs äter vi quorn och sojafärs. Men det behöver inte vara till det sämre. En del rätter, som quornfärssås, smakar faktiskt bättre. Och kyckling som jag gillat har jag inget sug efter längre.
En annan fördel med att byta ut köttfärs mot quorn är att den köps fryst. Då behöver de inte tänka på hållbarheten.
– För oss som veckohandlar är det enklare om det skulle bli ändrade middagsplaner en dag. Man blir mer flexibel, säger Fredrik Bjarnegård.
De letar vegetariska recept på nätet och planerar middagsmåltiderna en vecka i förväg. Vegetariska kokböcker ger dem också inspiration och ju mer de lagar, desto mer lär de sig.
Familjen gör tvärtom när köttätandet går upp.
Bara sedan i början på 1990-talet har svenskens köttkonsumtion ökat med 44 procent till dagens 85 kilo kött inklusive ben per år. Köttnormen är stark i Sverige och om konsumtionen ökar så som den hittills gjort, kommer utsläppen av växthusgaser att öka. För att producera ett kilo griskött går det exempelvis åt sju kilo foder. Det innebär att vi måste odla sju gånger så mycket som vi äter.
Vilken typ av mat vi äter är alltså viktigare än var och hur den har producerats.
Det här har familjen Bjarnegård funderat en del över.
– Varje liten sak man själv gör är ett bidrag till ett bättre klimat, säger Elin Bjarnegård.
Blir det dyrare med vegetariskt?
– Nej, vi vi har inte märkt att våra utgifter har ökat. Köttersättningsprodukter är visserligen ganska dyrt men det jämnar ut sig i längden eftersom vi oftast lagar mat med grönsaker efter säsong.
Bland annat abonnerar familjen på en ekolåda med årstidens närodlade grönsaker och på köpet har de upptäckt vad man kan göra med majrovor och andra ovanliga rotfrukter.
– Och då började vi laga mer säsongsbetonat, vilket också är bra för miljön, säger Elin.
Hon och Fredrik tycker inte att man måste vara särskilt påläst för att lägga om sina matvanor till mer klimatvänligt.
– Även om man vill ändra på övergripande konsumtionsmönster måste man ju börja med sig själv, säger Fredrik Bjarnegård.
Det doftar ljuvligt av lasagnen, som har blivit färdig i ugnen och det har blivit dags att säga hejdå till familjen som hittat sitt sätt att minska sitt bidrag till köttets skadliga inverkan på miljön.