– Vi kom hit för arbeta och skapa oss en bättre tillvaro här i Sverige. Vi var friska och starka när vi kom hit för fem år sedan och fram till utvisningsbeslutet. Men nu..., titta hur vi ser ut. Vi mår jättedåligt, säger Shahla Ahmadi och håller händerna för ansiktet.
Hennes make, urmakaren Mehdi Ahmadi, kommer upp ur källarvåningen och fram till disken i den lilla klockbutiken vid Brantingstorg i Uppsala. Kläderna sitter löst på kroppen, hans handslag är fast men blicken är tom. Han har rasat i vikt, närmare bestämt 10 kilo. Shahla har förlorat nästan lika mycket.
Efter att tvåbarnsfamiljen nekats permanent uppehållstillstånd hungerstrejkade föräldrarna i protest. Detta efter att Migrationsverket hävdat att Mehdis arbetsgivare missat att betala in 180 kronor i fem månader, totalt 900 kronor, vilket varit under nivån i kollektivavtalet.
Parets hungerstrejk varade i 17 dagar i juli. Det enda de fick i sig var vatten med salt och socker i och varmt te.
– Vi jobbade på som vanligt på dagarna och tänkte inte på mat, bara på våra söner och vår framtid. Det är hemskt, säger Shahla.
Sen tändes en gnista hopp och de började äta igen. Lönemissen verkade i stället vara gjord av Migrationsverket. Migrationsverkets handläggare hade tittat på ett urmakaravtal som inte gäller för Mehdi Ahmadi. Men hur Migrationsverket kunnat söka rätt på detta kollektivavtal är en gåta, enligt Elsie Mann, ombudsman på Handels i Stockholm.
– Vi vill inte skylta öppet med såna uppgifter, så att vem som helst kan söka upp informationen på nätet. Och när det gäller detta avtal omfattas bara de som gått en eftergymnasial urmakarutbildning i Linköping och har ett svenskt gesällbrev, vilket är en handfull personer i Sverige, förklarar hon.
Mehdi Ahmadi jobbade som urmakare i Iran. Hans yrke har gått i arv i släkten. Redan som nioåring började han som lärling hos sin pappa.
Han sätter sig på en stol i butiken och ler vänligt.
Hur mår du?
– Inte så bra, säger han och blir tyst igen.
Familjens förhoppning är att svenskt rättsväsende börjar om från början och gör rätt den här gången.
Deras utvisning är nämligen överklagat ända upp till Migrationsöverdomstolen. Nu har det gått nästan en månad sedan högsta förvaltningsrätt fick alla papper. Familjens advokat Henrik Stolare ringde upp Mehdi för några timmar sedan och berättade att tystnaden är ett gott tecken, Migrationsöverdomstolen brukar vara snabba med att neka prövningstillstånd när det inte är någon idé att ta upp ärendet igen.
25-årige sonen Hesam Ahmadi säger ödmjukt att familjen litar på att de får stanna.
– Alla kan göra fel men vi litar på Migrationsöverdomstolen, de är kunniga och min pappa har ju inte gjort något fel.
När föräldrarna hungerstrejkade bodde de i källaren i butiken. Hesam hjälpte till att bära ner två tältsängar. På dagarna arbetade hans pappa som vanligt, trots den psykiska och fysiska pressen. Lillebror, 16-årige Sina, sov hemma i lägenheten.
Mamma Shahla skakar på huvudet åt situationen.
– Jag ville inte att Sina skulle se hur vi sov, jag skämdes.
Hon arbetar som personlig assistent i Östervåla. I dagarna öppnade familjen också en klock- och servicebutik i S:t Persgallerian där Hesam hjälper till. Sina, som börjar gymnasiet i höst har ett kommunalt feriejobb på Gränbyskolans fritis.
– Vi jobbar och gör rätt för oss, ändå ska vi straffas, säger Shahla.
Men sonen är inte samma pojke längre. Han är ledsen, har tystnat och är rädd att förlora alla sina kompisar.
– Det är det värsta som mamma, att se sitt barn må dåligt.
Hon beskriver tillvaron som Kafkalik, ja helt obegriplig.
Det var ett stort beslut hon och maken tog för fem år sedan när de gav upp lägenheten i Teheran som Mehdi byggt med egna händer. De fick med sig stora resväskor med kläder, allt annat sålde de för att ha råd med flygbiljetter. Utom bröllopsgåvan, en servis och några kastruller.
– Och så har jag kvar ett litet skåp i Teheran med saker från när barnen var små och andra kära ting, säger Shahla.
Nu börjar hon nästan gråta, känslorna blir för starka.
– I Iran finns ingen frihet och framtid. Vi har vårt liv här.
Men varför just Sverige?
– Vi hade hört att alla är lika mycket värda här. Att det är världens bästa land med världens bästa människor. Det var bättre än vi trodde! Människor bryr sig och visar medmänsklighet, säger Shahla.
Christian Diesen, professor i processrätt som följt familjens Ahmadis öde via nyhetsrapporteringen, menar att en byråkratisk miss inte är skäl nog för utvisning.
– Utan att vara inläst på fallet tror jag att Migrationsöverdomstolen tar upp fallet för ny prövning, något annat vore otänkbart, säger Christian Diesen, som bland annat forskat om asylrätten.
Felet är uppenbart, menar han. Migrationsverkets handläggare har inte varit tillräckligt noggrann och det kan man inte lasta Mehdi Ahmadi för.
Att det är Migrationsverket som fattat beslut om utvisning kan vara en av förklaringarna till att det gått fel, menar Christian Diesen. Fallet har mer karaktären av en arbetsrättslig fråga än ett typiskt asylärende.
Bakgrunden är det regelverk för arbetskraftsinvandring som säger att ett arbetstillstånd i Sverige kräver att arbetstagaren jobbar på samma villkor som andra, med kollaktivavtalsenliga löner och försäkringar.
Även om beslutet om utvisning nu visar sig vara fattat uifrån fel kollektivavtal, är det det beslut som gäller just nu.
Det grundar sig på att Mehdi Ahmadis arbetsgivare i fem månader under 2014 betalat ut en lön på 19 500 kronor, vilket är 180 kronor under det avtalsenliga 19 680 kronor i månaden. Men de andra månaderna hade arbetsgivaren uppfyllt villkoren.
Men hade Ahmadi jobbet inom ett annat kollektivavtalsområde där den avtalade lönen var lägre än 19 680 kronor, då hade han tvärtom uppfyllt kraven.
Och hade han jobbat i ett yrke där lägstalönen var 45 000 kronor och tjänat 44 000 kronor, då hade han inte heller där uppfyllt kraven.
Det är alltså kollektivavtal som styr vem som får stanna i landet.
– Ja, och det är viktigt, för om vi släpper kravet kommer det att påverka hela lönebildningen. Vi vill inte ha lönedumpning och att människor utnyttjas som billig arbetskraft, säger Agneta Gille (S) riksdagsledamot från Uppsala.
Hon har engagerat sig i familjens öde, eftersom hon tycker att utvisningsbeslutet är att gå över gränsen, rent omänskligt.
– Jag skrev till migrationsminister Morgan Johansson om ifall det fanns en möjlighet att låta familjen stanna eftersom det begåtts ett så ringa misstag av arbetsgivaren, han har aldrig försökt utnyttja Mehdis arbetskraft. Då tycker jag att man kan ha överseende. Arbetsgivaren är förtvivlad och jag har pratat med honom många gånger.
Morgan Johansson svar till Agneta Gille var att regeringen just nu gör en översyn, eftersom det finns brister i systemet.
Familjens advokat, Henrik Stolare, menar att det inte bara är ett, utan flera rättsliga misstag som lett fram till beslutet att utvisa familjen Ahmadi.
– Förutom att utredningen hos Migrationsverket bygger på felaktiga underlag, var det bara en domare i Migrationsdomstolen som fastställde Migrationsverkets beslut om utvisning. Inga nämndemän fanns med.
Byråkratins kvarnar har malts sönder familjen inombords och än har inga besked kommit.
Familjen väntar. De får knappt en blund i ögonen. Vvad händer om allt rycks undan - jobb, bostad och studier i det land de vill leva i?
Och samtidigt. Kunder kommer in i butiken och ska tas om hand. En kvinna kommer in och frågar vad skoinlägg kostar. Mehdi är snabbt tillbaka bakom disken för att ge betjäning.
I butiken på Brantingstorg måste allt vara som vanligt.