– Jag är rädd att han kör ihjäl sig själv eller någon annan innan socialtjänsten ingriper, säger morbrodern.
I maj i år frigavs 23-årige Fredrik, som vi kan kalla honom, efter ett att ha avtjänat ett ettårigt fängelsestraff för bland annat narkotikabrott och misshandel. Bland det första han gjorde var att jaga sin bror med en kniv och köra bil påverkad av droger. Så har det fortsatt. Han har ett flertal gånger blivit tagen för drograttfylla av polisen.
– Men de gör inget åt det! Jag förstår inte, han tokkör i bostadsområden och är en jättestor fara för sig själv och andra. Tänk om han kör ihjäl ett barn, vi kan inte sova om nätterna, säger Fredriks morbror.
Morbrodern har sedan i början av juni haft flera möten med mottagningsgruppen på Uppsala kommuns missbruksenhet. Kravet har varit att systersonen ska bli omhändertagen enligt Lagen om vård av missbrukare (LVM). Men än har inget hänt.
– Vi känner att vi inte fått någon riktig respons, utan har blivit runtskickade till olika personer. De skjuter upp det och säger att han måste vara motiverad själv att sluta med drogerna. Men han kommer att ha ihjäl någon innan han blir motiverad!
Enligt lagen kan en person omhändertas omedelbart om han eller hon anses utgöra en stor fara för sig själv eller andra.
– Om inte akut-LVM kan tillämpas vid ett sådant här fall, när ska det då tillämpas?
Ärendet har gått vidare till kommunens narkotikasektion. Inte heller där har något hänt, enligt morbrodern, förutom att man uppmanat Fredrik att själv lägga in sig på avgiftning på Ulleråker. Något han aldrig gjorde. Nu är handläggaren på semester.
Monica Lundberg som är gruppledare på mottagningsgruppen för vuxna på Uppsala kommun säger att hon inte kan uttala sig i ett enskilt ärende. Men enligt henne behandlas alla LVM-ärenden med stor prioritet.
– Självklart, det handlar ju ofta om tungt missbruk och att personen behöver vård.
Bör inte en person som regelbundet kör runt drogpåverkad i bostadsområden tas omhand akut?
– Det är ganska höga krav som ställs för att det ska bli tvång. Det är alltid svåra bedömningar att göra, man måste känna till hela ärendet och det gör inte jag.
Innan beslut om tvångsvård fattas försöker man alltid få missbrukaren att frivilligt lägga in sig för vård, säger hon.
– Det är en process där man arbetar aktivt med att motivera personen. Först när alla frivilliga lösningar är utdömda kan socialnämnden göra en ansökan till förvaltningsrätten om tvångsvård, och personen kan då dömas till tvångsvård i sex månader.