"Falska" författare vanligt i avhandlingar
Nära hälften av alla nydisputerade doktorer i medicin uppger att det i deras avhandling finns namn på författare som enligt gängse regler inte skulle ha funnits med. Ibland har de inte ens läst igenom den vetenskapliga artikel som de påstås vara medförfattare till.
- Jag är både förvånad och besviken. Om detta verkligen är så vanligt förekommande som doktoranderna uppger är det mycket allvarligt, säger Britt Skogseid, vicerektor för vetenskapsområdet medicin och farmaci vid Uppsala universitet.
Medicinsk forskning är nästan alltid ett teamwork. De vetenskapliga artiklar som den leder till brukar därför alltid ha flera författare, som var och en ska ha bidragit till resultaten.
För forskare är det viktigt att kunna visa att man publicerat sig, inte minst vid ansökningar om forskningsanslag eller sökande av tjänster.
För att publiceringarna ska återspegla verkliga meriter har de medicinska tidskrifterna särskilda regler för vilka som ska tas upp som författare till en vetenskaplig artikel. Enligt dessa så kallade Vancouverregler ska personen ha lämnat viktiga vetenskapliga bidrag till själva studien, men också aktivt ha medverkat i utarbetandet av den vetenskapliga artikeln och slutligt ha godkänt den före publiceringen.
Men så är mycket ofta inte fallet, enligt enkätsvaren. I den uppgav hela 47 procent att någon i författarlistan inte uppfyllde alla dessa krav och nio procent att de haft "medförfattare" som inte uppfyllde ett enda av dessa krav.
14 procent svarade att det i författarlistan fanns personer som inte ens varit med och godkänt artikeln innan den publicerades.
- Helt oacceptabelt. Den som sätter sitt namn på en vetenskaplig artikel delar också fullt ut ansvaret för innehållet i den, säger Britt Skogseid.
Samtidigt framhåller hon att enkätsvaren visar de nydisputerades tolkning av medförfattarnas betydelse och att resultaten kanske blivit annorlunda om studien lagts upp på ett annorlunda sätt. Men hon ser ändå enkäten som en slags larmsignal.
- Information om Vancouvererglerna ingår redan i den obligatoriska doktorandutbildningen, men kanske räcker inte detta. Jag kommer givetvis att föra upp frågan i fakultetskollegiet och forskningsutbildningskommittén. Litet synd är att enkäten inte visar hur vi i Uppsala universitet ligger till jämfört med övriga medicinska fakulteter, säger Britt Skogseid.
Så jobbar vi med nyheter