Få vill bli dagmamma

"Här bor familjen Ericsson" står det på ena ytterdörren, "Välkommen till familjedaghemmet Fållan" på den andra strax bredvid. Men skylt nummer två är på väg ner. Efter 23 år är det till sommaren slut-dagmammat för Birgitta Ericsson. Ingemo Malm var anställd hos Birgitta fram till senaste månadsskiftet. Barnen blir färre och kanske försöker myndigheterna medvetet fasa ut dagmammorna, funderar de bägge. Hur som helst är en epok på väg i graven här ute på Ekerö utanför Stockholm.

Många är de som, mot yrkeslivets slut, sätter sig och skriver memoarer över erfarenhet och visdom. Politiker gör det, jurister, affärsmän och entreprenörer. Varför skulle inte dagbarnvårdaryrket vara något att skriva en bok om? Frågan slog Ingemo Malm och Birgitta Eriksson, när de ännu en gång befann sig mitt i kaoset att alla barn behöver byta blöja samtidigt och maten dessutom måste lagas just då. Barnomsorg är något nästan alla kommer i kontakt med, men få vet egentligen hur vardagen ser ut, vad som händer barnen och personalen om dagarna.
- Vi lever i en stressad tid, många har så svårt att få tid för sina barn. Också när man är med barnen blir det lite stressat. Många barn är nästan mer med oss i barnomsorgen än med föräldrarna, konstaterar Ingemo Malm.
- Ja, vi är ju just dag-mammor. Ibland säger barnen bara mamma om oss också, tillägger Birgitta Ericsson.

Här är man, förutom extramamma, kokerska, psykolog, städare och sjukvårdare på en och samma gång. Ingemo Malm och Birgitta Ericsson kände ett behov av att lufta sina reflektioner och tankar och menar att en sådan bok också behövs.
- Vi hade en väldigt intensiv period med många barn och invänjning av fyra ettåringar, och så vill man så gärna ge varje barn allt vad de behövde. På kvällarna kände man att man ändå inte räckte till. Vi pratade mycket om det där. Till slut började vi att skriva av oss, berättar Ingemo Malm.
- Egentligen borde vi inte ha hunnit, men det är när man har som mest att göra man hinner, brukar man ju säga.
Nu är bara fyra dagbarn kvar på Fållan. Det är gott om plats runt köksbordet när det i dag blir fika i stället för fruktstund. Lite sjå blir det så klart ändå, när alla barn vill upp på sina stolar först och Darin och Therese båda vill ha vad de tycker är mammastolen.

Golvet är lättskött med plastmatta, klackskor och dockvagnar lyfts bara in i rummet bredvid så är köket färdigt för fika. Poängen med familjedaghem är just den hemlika miljön. Trappan till övervåningen blockeras av en grind, till finrummet försöker några strategiskt utplacerade möbler hålla stånd mot barnens framryckningar. På toaletten sitter dagbarnens små porträttfoton vid respektive handduk.
- Jag tror att man uppifrån strävar efter att ha alla på dagis, man tror att man har större kontroll där. Men vi är mer kollade, och alla barn passar inte på dagis. Somliga här skulle gå under i stor grupp, är så försiktiga, snälla och känsliga.

Detta är en hjärtefråga, hör man på Birgitta Ericssons röst. Dagmammorna blir en allt mer decimerad styrka i Sverige. Kanske försvinner de helt, tror Birgitta Ericsson, så än viktigare då, att dokumentera denna verklighet.
Men att skriva bok när man inte har något känt namn att luta sig mot visade sig svårt. Det fick bli att bilda eget bokförlag och sköta marknadsföring och försäljning själv med stor av den fiffiga lilla uppfinningen internet.
Nu, när den ena dörrskylten plockas ner från villan på Fållvägen, kommer faktiskt all tid att läggas på förlaget, som också ska ta fram barnböcker - med stor inspiration från åren med barnen.

Få vill bli dagmamma

Dagmammans möte med barnen bjuder på dråpliga anekdoter, men säger också något väsentligt om vår samtid. Vardagsfunderingarna och de långa samtalen kolleger emellan växte till något som borde delas med andra, insåg Ingemo Malm och Birgitta Eriksson, och skrev en bok.