– Hatbrott är vanligast mot svarta personer och muslimska kvinnor i hijab, eftersom de syns. De blir inte angripna för någonting de sagt eller gjort, utan enbart för vad de representerar i gärningsmannens fantasi, vilket väcker hat och aggression, säger Mattias Gardell.
LÄS OCKSÅ: ”När det drabbar mitt barn går en gräns”
Han är professor och vetenskaplig ledare för Centrum för Mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet. Enligt honom har gärningspersonen ofta inte någon som helst förkunskap om offret i fråga.
– Få gärningsmän grips så uppgifterna är osäkra. Att döma av de gärningspersoner jag talat med ser de sig själva som ordningsmän som har rätt att bestämma vilka som ska få röra sig i det offentliga rummet. Man har en uppfattning om att endast vita svenskar har rätt att vara där och man anser att man har ett "uppdrag".
Vartannat år sammanställer Brottsförebyggande rådet (Brå) statistik över antalet anmälda brott som anses ha ett hatbrottsmotiv. Enligt Brå har framför allt mäns utsatthet för hatbrott ökat.
– Brott som riktas mot svarta är den största kategorin och där är män mer utsatta än kvinnor. Det beror på en lång rasistisk tradition där man ser på männen som kriminella och så vidare. Dessutom sticker de ut och är få, vilket innebär att de blir mer lättangripna för gärningsmannen, förklarar Mattias Gardell.
Brå beräknar att antalet anmälda hatbrott var 6 415 stycken år 2016.
– Men det finns ett stort mörkertal. I en av mina studier tittade jag på alla muslimska föreningar med bönelokal i landet. Där såg jag att bara hälften av alla som utsatts för fysiska angrepp gick till polisen. Och av dem som utsatts för hot var det ännu färre som anmälde.
Enligt Brå ökade upplevda hatbrott med 1,6 % mellan åren 2014 och 2016. Det är dock svårt att säga om det är en faktisk ökning.
– På grund av det stora mörkertalet är det svårt att veta om hatbrott blivit mindre accepterade och att fler därför anmäler, säger Mattias Gardell.
Oavsett om hatbrotten eller anmälningarna ökat så är det fortfarande få som väljer att ta saken vidare till polisen. Det är bara ungefär var femte person som väljer att anmäla hatbrott.
– En anledning är rädsla. Gärningsmannen är vanligen helt okänd för offret, men om anmälan leder till rättegång blir offrets personuppgifter offentliga och då tillgängliga för gärningsmannen. Många känner också att det inte tjänar någonting till. Det här är en kategori av brott som sällan anmäls och sällan leder till fällande dom.
Hatbrott kan riktas mot en enskild person men påverkar betydligt fler, enligt Mattias Gardell.
– Hatbrott skickar budskap inte bara till personen som angrips, utan till hela den kategori som personen tvingas representera genom att bli angripen.
Brås statistik över polisanmälda brott baseras på inkomna anmälningar som Brå identifierat haft ett hatbrottsmotiv. I en annan, fördjupande studie, har Brå sammanställt självrapporterad utsatthet för hatbrott utifrån Nationella trygghetsundersökningen (NTU).