Det visar forskare vid bland annat Uppsala universitet och Örebro universitet, som har detaljstuderat hur den muterade bakterien under en tioårsperiod påverkade spridningen av klamydia och allvarliga komplikationer till denna könssjukdom i fyra svenska landsting.
– Det är förstås glädjande, men också förvånande att denna variant av klamydiabakterien bara orsakade en marginell ökning av utomkvedshavandeskap och äggledarinflammationer. Sannolikt är risken för komplikationer av klamydia mindre än vi hittills har trott, säger docent Björn Herrmann vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk mikrobiologi och vårdhygien.
I mitten av 1990-talet började antalet upptäckta fall av klamydia att stiga från år till år ända fram till 2006, då den officiella statistiken visade en liten nedgång jämfört med året innan. Nedgången tolkades av många som början på ett möjligt trendbrott, men detta visade sig snart vara en illusion.
– Det visade sig nämligen att två tredjedelar av landstingen i Sverige vid den tiden använde testmetoder som inte fångade in en ny, muterad variant av klamydiabakterien. Som en följd av detta kom prover med sådana bakterier att betecknas som smittfria och räknades alltså inte in i klamydiastatistiken, säger Björn Herrmann.
Bara landsting som använde dessa opålitliga tester, till exempel Dalarna och Örebro, noterades en minskning av antalet klamydiafall 2006. I landsting som använde en testmetod som även upptäckte den nya klamydiavarianten, till exempel Norrbotten och Uppsala, fortsatte däremot klamydiakurvan att peka uppåt.
– Att många tusen fall av klamydia förblev oupptäckta i en majoritet av landstingen öppnade för en snabb och okontrollerad spridning av den muterade varianten. Den var störst i landstingen som hade använt opålitliga tester, men spillde i viss mån även över på övriga landsting, säger Björn Herrmann.
I början av 2007 hade alla landsting övergått till att använda tester som även fångade in den muterade klamydiabakterien.
Det året blev ett hittills oslagbart rekordår för klamydia i Sverige, med över 47 000 registrerade fall. Allra störst var ökningen, jämfört med 2006 års officiella statistik, i landsting som tidigare använt opålitliga testmetoder.
För drygt tio år sedan utvecklade Björn Herrmann tillsammans med kolleger vid Uppsala universitet en förfinad metod för att genetiskt särskilja olika stammar av klamydiabakterier från varandra. Denna så kallade MLST-metod har forskarna nu använt för att kartlägga varianter av klamydiabakterier som fanns i drygt 5 000 klamydiaprover tagna mellan 2007 och 2015 i Uppsala, Norrbotten, Dalarnas och Örebro län.
I början av denna period visar kartläggningen kraftiga skillnader mellan Dalarna och Örebro, som tidigare använt opålitliga testmetoder för klamydia, och Uppsala och Norrbotten.
I Dalarna och Örebro svarade den muterade bakterievarianten för nästan sex av tio fall av klamydia 2007, en nära tre gången högre andel än i Uppsala och Norrbotten.
Antalet fall av utomkvedshavandeskap och äggledarinflammationer, som båda är välkända komplikationer till klamydia, var också under några år var något högre i Dalarna och Örebro län än i Uppsala och Norrbotten.
Sedan 2007 har andelen klamydiafall orsakade av den muterade bakterievarianten fortlöpande sjunkit och är nu (nästan) lika låg i Dalarna och Örebro län som i Uppsala och Norrbotten.
– Mycket talar för att den nu har stabiliserat sig på en nivå runt fem till sex procent av klamydiafallen, men man kan inte utesluta att den på litet sikt rentav kommer att försvinna, säger Björn Herrmann.
Det sägs ofta att sjukdomsframkallande mikroorganismer inte respekterar några nationsgränser, men det verkar inte gälla för den variant av klamydiabakterien som för tiotalet år sedan fick så stor spridning i Sverige. Bara från Norge finns rapporter om ytterligare fall orsakade av den bakterievarianten.
– Med tanke på att 20 000 personer dagligen pendlar över Öresundsbron kan det tyckas märkligt att inga fall av den rapporterats från Danmark. Men det beror på att man där, till skillnad från i Sverige och Norge, hela tiden haft bra testmetoder, som gjort att de fall som rimligtvis inträffat även där kunnat fångas upp och behandlas innan de hunnit starta några längre smittkedjor, säger Björn Herrmann.
Fyndet att komplikationer till klamydia bara var marginellt högre i landsting där den muterade varianten av bakterien spreds obehindrat under några år reser tillsammans med en del tidigare studier frågan om hur effektivt det svenska programmet för klamydiakontroll – med drygt en halv miljon klamydiatester varje år och anmälningsplikt enligt smittskyddslagen – egentligen är. Komplikationer till klamydia är till exempel inte vanligare i Schweiz, med betydligt mindre ambitiösa testrutiner än i Sverige.
– Ja, frågan är helt klart värd att diskutera. En bra sak med det svenska programmet är dock att det fungerar som ett slags indikator för hur läget i stort ser ut när det gäller spridningen av könssjukdomar, säger Björn Herrmann.
Antalet klamydiatester ökar och i dag görs över en halv miljon tester varje år. Ändå minskar inte antalet påvisade klamydiafall.
– Vi behöver bli bättre på att nå personer med riskbeteeende, men det är inte lätt med denna "demokratiska" könssjukdom som är väl spridd i befolkningen. Hälsovården kan alltid göra mer, men det handlar minst lika mycket om vilket ansvar individen tar för sin egen hälsa, säger Björn Herrmann.
Fotnot: Studien finns publicerad i tidskriften Sexually Transmitted Infections och kan läsas på http://sti.bmj.com/content/early/2017/07/18/sextrans-2016-052992