Djurägare bör känna sina fyrfotade vänner så väl att de söker vård långt innan djuret slutar andas. Hjärt- och lungräddning ska snarare ses som en sista utväg, anser Johanna Miemois, veterinär i Uppsala och certifierad instruktör för hjärt- och lungräddning på djur.
– Man ska kunna dess normalvärden, som andningsmönster och andnings- och hjärtfrekvens. En hund eller katt andas mellan 10–30 andetag per minut. Är andningen ansträngd eller överstiger 40 andetag per minut utan anledning är det viktigt att söka vård i tid. Dessutom kan man trycka på djurets tandkött, och om den rosa färgen inte återkommer inom en till två sekunder är det ett varningstecken, säger hon.
I en akut situation där djuret inte är kontaktbart och inte andas krävs hjärt- och lungräddning omgående. Det första man ska tänka på enligt Miemois är att fria luftvägarna.
– För att bedöma om andningsvägarna är fria ska man dra ut tungan och inspektera svalget. Om det är en hund eller katt med trubbig nos kan det vara svårt att komma åt och man kan behöva ta tag i tungan och dra ut den för att se att inget blockerar djurets luftvägar.
Om djuret fortfarande inte andas krävs hjärt- och lungräddning. Då bör djurägaren om möjligt kalla på minst en ytterligare person, dels för att turas om med HLR, dels för att ordna transport till djursjukhus.
Enligt en undersökning på uppdrag av djursjukvårdsföretaget AniCura och marknadsundersökningsföretaget YouGov har så många som 73 procent av hund- och kattägare i Sverige ingen kunskap om hur man utför hjärt- och lungräddning på sina djur.
I grunden används samma metod på hundar och katter som på människor, men tekniken kan skilja sig åt beroende på djurets storlek. Exempelvis använder man ofta enhandsgrepp, fingrar mot tumme, i stället för hela handen på mindre djur, säger Miemois.
– Man måste trycka rätt rejält men alltid anpassat till djurets storlek. Man ska hela tiden behålla kontakt med djuret men det är viktigt att man släpper upp bröstkorgen så att den vidgar sig. Och det är viktigt att vara flera för att se att man gör rätt – det är ett lagarbete.
30 tryck över bröstet med en hastighet på ungefär 100–120 kompressioner per minut ska följas av två inblåsningar.
– Sträck djurets hals, forma munnen runt djurets nos och blås in luft så att bröstkorgen reser sig och tänk på att inte blåsa för hårt på mindre djur.